Palle polisbil och Bella brandbil, lite kväll till det.

Nu ljuder Palle polisbil och Bella brandbil ur datorn. Bra kväll med barnen, eller högljudd kanske.. 

Men barnen är glada och då får väl jag också vara glad för deras skull trots oljudet. 
Vad är bättre än sina glada barn?

Imorgon är första lovdagen för barnen och hur vi ska spendera den vet jag inte, kanske lite legobygge,
kanske lite bakning eller varför inte lite städ? Haha. Hur dagen blir återstår att se. 
J ska i varje fall jobba, han är inte ledig även om han borde vara det anser jag. 

Dock varar ju inte allt så länge när det gäller mina barn så.. Bäst att gå. 

Sista fredagen i Februari

Sitter just nu och tittar på Rally Sweden! Vi åkte tyvärr inte upp i år för att se det "live", 
så jag får titta live via datorn istället. Vilket faktiskt går bra det med, då får man ju se
onboard action. Givetvis hejar vi på vår storfavorit som tagit sig upp i WRC klassen - 
vår Pontus Tidemand!! Och så den vanliga favvisen, Thierry Neuville. 
SS3 är i full gång!

Jag ska å andra sidan snart åka och jobba så jag missar en strecka.. Oturligt nog. 


Förra veckan fick jag mitt diplom!! Jag blev så glad så jag visste inte vad jag skulle ta vägen..
Mitt i alla nedgångar så kommer det! Något ljus i tunneln.. Vilket fick mig att söka lite nya jobb.
 
Tror ju dock inte att mina chanser är så stora till något nytt jobb för som vanligt söker de folk med erfarenhet och jag misstänker att jag inte har så mycket som det krävs.. Dessutom vill jag ha kvar mina kunder via Silwer och fortfarande få tid hemma. 

Men men nu är det som det är och jag tar dagen som den kommer. Livet hemma är inte så hoppfullt, det är ganska tufft måste jag få lov att säga. Så mycket jag måste leva upp till och så mycket jag måste stå ut med.. Många Jag i detta inlägg som om jag skulle tycka synd om mig själv.. Okejdå, kanske lite men jag anser att jag har rätt till det i mitt fall.. Lever man inte mitt liv och får höra det ena efter det andra, ja då har man ingen aning om vad som försigår. Inget jag kommer delge här för det är för privat to.m för min blogg. Tyvärr.. Men som jag nämnt, otroligt tufft är det. 

Stygga, stygga sår.

Stygga, stygga sår. 
Vi hoppas att det snart blir vår. 
 
 
Många nedgångar i familjen. Mycket som inte passar in i vårt liv just nu. Sånt man vill bara ska försvinna, gå upp i rök och aldrig komma tillbaka igen.

J har börjat få problem med hjärtat nu igen fastän han äter sina tabletter. Tyvärr finns det bara ett alternativ kvar för hans del nu (om man ser till medicinering) och det är en tablett som sakta förgiftar hans kropp och förkortar hans livslängd. Hur mycket vet man inte.  Nej, det alternativet har vi skjutit framför oss men det är så tufft för J och man kan verkligen se hans smärtor som genomsyrar honom utifrån och in. Det är hemskt! Han mår inte bra. Hur det kommer gå det vet vi inte än, han ska inte ge upp sin vanliga medicin än utan avvaktar.  Detta tär givetvis på familjen.
 
 
Som jag nämnde tidigare var det en kund som inte riktigt var nöjd, men jag kände på mig att det var en kund som alltid skulle hitta någonting att klaga på så när jag fick beskedet om att de skulle leta vidareefter en ny firma så kändes det faktiskt som en liten lättnad. Dock gick jag ju miste om några timmar arbete och det stör mig en aning. Jag behöver alla timmar jag kan få!
 

Vår bil  har krånglat asballa balla mycket för att nu inte krångla alls. Hur ska man tolka det? Felkoder visar samma som vi nyss bytte till nytt och nu har J varit där och mixtrat och sedan dess har det inte varit något fel - men ska man behöva leva på hoppet när det gäller bilskrället?! 
 

Sedan har vi vårt senaste bekymmer och oros moment. Dakar och hans sår. Han har lyckats tugga/slickat upp ett står på pungen. Eller sår och sår,  det ser mer ut som ett skrubbsår. 

Vi upptäckte det förra veckan och trodde det skulle gå över fort men nä. Det slutade med att J fick vara hemma från arbetet i fredags för att se till Dakar då han hade krage på sig för att inte slicka mer på såret. Vi tvättar ofta med Klorhexidinlösning enbart som veterinären ordinerade vid kontakt med dom. Och jag måste ju få säga att det har blivit bättre men om det verkligen är på bättringsvägen vågar jag inte utlåta mig om.. Det kan gå fort åt fel håll också. 

Idag var det första gången som han varit ensam hemma med sin heldress och jag upptäckte inget oroväckande när vi kom hem - tvättade givetvis såret så fort vi kom hem ifall att han varit på det eller i närheten utav det. Man blir lite nojig! Nu undrar ni säkert varför vi inte åkt in till någon veterinär, men då vi är väldigt noga med att tvätta och se våra hundars allmänntillstånd så har vi inte märkt något som kan verka negativt och hade vi upptäckt något sådant hade vi givetvis åkt in direkt! 
Han har inte haft feber, inte varit påverkad som slö eller trött, han äter som han ska, dricker som han ska och utför sina behov ute som han ska. Dock kunde han inte lyfta benet till en början då han skulle kissa men nu i samband med att vi tycker att det har börjat läka, han lyfte upp det så högt det bara går och detta ser vi som jätte positivt! Så nu ska vi tvätta ofta, inga långa promenader när det är snö eller slask eller blött ute då såret inte ska fuktas på det viset. Detta innebär dessvärre väldigt korta promenader för närvarande men så får det bli bara han blir bra och läker bra! 

Imorgon ska han vara ensam en längre stund och det ska bli spännande att se hur det slutar. 
Känslorna är blandade.. Nervositet blandat med känslor av skuld etc.. 
Det som kan hända är att han antingen kissar i bodyn/heldressen eller slickar/tuggar på såret.
Då är vi givetvis tillbaka på ruta ett igen men det som är positivt i den situationen är väl att jag är ledig hela nästa vecka och kan pyssla om honom. Nu hoppas jag ju givetvis inte att något av det ovan nämnda kommer att hända men det gäller att vara förberedd.  Idag gick det ju bra och jag tror inte att det blir så många timmar borta imorgon då vi är tre, istället för två på arbetet. To be continued.. 


Ska vi ta något positivt så är det väl att vi i helgen lyckades slipa ned hela köksbordet och betsade samt lackade om det, detta har stått på vår lista en längre tid men nu äntligen blev det gjort. Tabletterna hjälper jätte bra mot min migrän. D sköter sig bra i skolan och P gör sina förbättringar. Snart åker P och J över till släkten på Gotland för en liten minivisit där och D ska då vara hos min mor den helgen. Detta innebär att jag får en helg Helt för mig själv! Utan barn! Utan man! Bara jag och djuren.
Tro det eller ej, men jag längtar faktiskt!