Ledsen, ¦'•(

Ibland blir man bara så otroligt ledsen utan anledning..
Eller man tror att det är utan anledningen, men det finns alltid en utlösande faktor. Ikväll vet jag inte vad det var,
men någonting var det. Det utlöste något jag aldrig innan känt, något jag aldrig gjort.
Det brast helt enkelt. Jag gick iväg, jag orkade inte visa att jag var ledsen.
Kanske behöver vi alla lite tid för oss själva, eller kanske vi behöver mer tid ensam med den man älskar?
Idag är det många månader sedan jag och Jimmie var ensamna med varandra.
Kanske var det den tanken som var den utlösande faktorn för mig?
Vi är aldrig ensamna längre och snart kommer vi aldrig att vara det.
Är det inte meningen att man ska ta vara på den tid man har? Eller är jag helt fel ute?!

Jag vill inte ha några uppmuntrande komentarer eller liknande för detta inlägg.
Detta är bara en sak som händer, som alla nog varit med eller åtminstone kommer vara med om.
Låt mig vara, snälla. Låt mig känna såhär bara. Det är inget som varar för evigt, bara för ikväll...


TACK!

Kommentera här: