Ensam hemma.
Jimmie är och jobbar, slutar halv tre sedan sa jag till han att handla lite innan han kom hem och
om han gör det är en annan femma, haha! Det är så tråkigt att vara hemma själv, utan älskling.
Har vant mig vid att han jämt är hemma.. Samma sak i sommar, då han jobbar hela sommaren,
knappt att han är ledig på helgerna då, hur ska vi hinna med varandra?! Och hur ska det gå när den lille ska födas?
Ska jag ringa och säga, " Hej älskling, det är nog dags att du kommer hem nu för jag ska föda ", haha.
Får se om han kanske kan ta ledigt den veckan, eller hur det blir.
Är jobbigt det också! Vi behöver alla pengar som kan fås. Hm.. Men nu är det nutid. Han jobbar, jag sitter här.
Jag kunde inte somna idag heller när han gått till jobbet, utan låg i sängen och kollade på tv,
men somnade vid nio tiden och vaknade vid tolv!! Inte bra! Usch. Fast jag är dyngtrött än, skulle kunna sova hela dagen, haha. Ni känner väl mig. :) Vid halv tre ska jag ialla fall börja med maten så att den är färdig när han kommer hem,
då blir han glad kan jag lova!
Helgen börjar att närma sig nu med stora steg, imorgon är då början av den. Då vet jag inte vad jag ska göra,
hoppas på att Jimmie inte jobbar, för då jobbar han från sex på morgonen till fem på eftermiddagen, tråkigt för mig då.
På lördag då går väl hela dagen åt till att göra iordning mig inför Sofias fest, haha. Ska försöka få med Jimmie,
men igår senast sa han att han inte skulle orka med det, men vi får se. Hade varit kul om han följt med faktiskt.
Känns lite ensamt att åka själv (ta inte illa upp, Fia. :)). Sen jag blev gravid har jag alltid velat ha med Jimmie vart
jag än går för det känns som en enorm trygghet att han är vid min sida, som om han skyddar mig i vått och torrt.
Det vet jag absolut att han gör, men eftersom festen är en bit bort känns det lite töligt, tyvärr.
Men jag hoppas att det går bra, eller det vet jag att det gör! Sofia är ju med, då kan väl inte så mycket gå fel? :)
Ska å andra sidan bli skönt att komma ut lite och träffa nytt folk + Sofia då, haha. Ska bli underbart kul!
Idag gick jag in i Vecka 24 och det känns nästan som om tiden går lite för snabbt nu! Haha, om 14 veckor är det planerat att jag ska föda, 14 veckor!! Det är ju ingenting. Haha. Ska bli skönt på ett sätt att den lille sötnöten i magen kommer ut, men jag kommer sakna magen. Sedan är det så att min mage har tydligen stannat i växten, eller det ser så ut just nu. Jag tycker inte att den har växt någonting sedan jag gick in i vecka 20, det är som om den har slutat växa.
Trotts det vet jag såklart att den lille lever och är hur pigg som hellst, det känner jag verkligen! Vad är felet?!
Eller är det bara så det ska vara? Det kanske tar sin lilla tid nu, innan magen växer igen?
Allting kanske kommer på en gång? Eller det kanske går lite sakta nu så att jag själv inte märker att jag växer?
Åh, jag har så många frågor men så få svar, det är nästan så att jag blir galen av det! Men jag får andas lugnt,
ska tillbaka till barnmorskan den 6:e april och då ska magen mätas och jag ska ta lite prover,
då får vi väl se vad det är som spökar.. Kanske helt enkelt bara är min hjärna som spelar mig ett spratt.
om han gör det är en annan femma, haha! Det är så tråkigt att vara hemma själv, utan älskling.
Har vant mig vid att han jämt är hemma.. Samma sak i sommar, då han jobbar hela sommaren,
knappt att han är ledig på helgerna då, hur ska vi hinna med varandra?! Och hur ska det gå när den lille ska födas?
Ska jag ringa och säga, " Hej älskling, det är nog dags att du kommer hem nu för jag ska föda ", haha.
Får se om han kanske kan ta ledigt den veckan, eller hur det blir.
Är jobbigt det också! Vi behöver alla pengar som kan fås. Hm.. Men nu är det nutid. Han jobbar, jag sitter här.
Jag kunde inte somna idag heller när han gått till jobbet, utan låg i sängen och kollade på tv,
men somnade vid nio tiden och vaknade vid tolv!! Inte bra! Usch. Fast jag är dyngtrött än, skulle kunna sova hela dagen, haha. Ni känner väl mig. :) Vid halv tre ska jag ialla fall börja med maten så att den är färdig när han kommer hem,
då blir han glad kan jag lova!
Helgen börjar att närma sig nu med stora steg, imorgon är då början av den. Då vet jag inte vad jag ska göra,
hoppas på att Jimmie inte jobbar, för då jobbar han från sex på morgonen till fem på eftermiddagen, tråkigt för mig då.
På lördag då går väl hela dagen åt till att göra iordning mig inför Sofias fest, haha. Ska försöka få med Jimmie,
men igår senast sa han att han inte skulle orka med det, men vi får se. Hade varit kul om han följt med faktiskt.
Känns lite ensamt att åka själv (ta inte illa upp, Fia. :)). Sen jag blev gravid har jag alltid velat ha med Jimmie vart
jag än går för det känns som en enorm trygghet att han är vid min sida, som om han skyddar mig i vått och torrt.
Det vet jag absolut att han gör, men eftersom festen är en bit bort känns det lite töligt, tyvärr.
Men jag hoppas att det går bra, eller det vet jag att det gör! Sofia är ju med, då kan väl inte så mycket gå fel? :)
Ska å andra sidan bli skönt att komma ut lite och träffa nytt folk + Sofia då, haha. Ska bli underbart kul!
Idag gick jag in i Vecka 24 och det känns nästan som om tiden går lite för snabbt nu! Haha, om 14 veckor är det planerat att jag ska föda, 14 veckor!! Det är ju ingenting. Haha. Ska bli skönt på ett sätt att den lille sötnöten i magen kommer ut, men jag kommer sakna magen. Sedan är det så att min mage har tydligen stannat i växten, eller det ser så ut just nu. Jag tycker inte att den har växt någonting sedan jag gick in i vecka 20, det är som om den har slutat växa.
Trotts det vet jag såklart att den lille lever och är hur pigg som hellst, det känner jag verkligen! Vad är felet?!
Eller är det bara så det ska vara? Det kanske tar sin lilla tid nu, innan magen växer igen?
Allting kanske kommer på en gång? Eller det kanske går lite sakta nu så att jag själv inte märker att jag växer?
Åh, jag har så många frågor men så få svar, det är nästan så att jag blir galen av det! Men jag får andas lugnt,
ska tillbaka till barnmorskan den 6:e april och då ska magen mätas och jag ska ta lite prover,
då får vi väl se vad det är som spökar.. Kanske helt enkelt bara är min hjärna som spelar mig ett spratt.