Förlossningsberättelsen med Diesel.

Som de flesta vet, eller inte vet fick vi åka in till förlossningen natten mellan måndagen den 24.e och tisdagen den 25.e för ännu värre förvärkar än vad jag haft innan så denna gången visste vi (trodde vi) att det var dags!

Jag kommer inte ihåg vad klockan var när vi kom in till förlossningen, men det var mitt i natten. De bad om mvc journalen, id och frågade såklart hur det var med mig. Jag tror de märkte ganska väl att det inte var bra. Strax efteråt blev jag påkopplad CTG't för att kolla så bebis mådde bra och hur värkarna var. Bebis mådde utmärkt, men mina förvärkar var inte roliga! Siffrorna på CTG't visade mellan 115 - 135 vid varje värk och de kom med ca 2 - 5 minuters mellanrum. De hade bara CTG't på i ca tjugo minuter sedan kom de in igen för att kolla till mig och undersöka mig för att se hur öppen jag var. 2cm! 2cm... Livmodertappen var det fortfarande ½cm kvar av. Det var inte alls vad vi ville höra. Men barnmorskan tyckte vi skulle stanna över natten så jag fick Bricanyl mot värkarna som gångerna innan, sedan blev vi nerflyttade till övernattningsrummet igen. Värkarna gjorde mindre ont och efter ett tag kunde jag somna.
 
På tisdagsmorgonen var det dags för CTG't och undersökning igen, denna gången var det barnmorskan Eva och lärlingen igen. Värkarna var inte lika 'höga' denna gång, utan var mellan 70-100. Undersökningen däremot var givande, jag var nu öppen 3cm. Men de sa till oss att det ändå kunde dröja innan det händer mer. Jag var däremot bestämd och sa till dom att jag åker inte hem mer nu! De sa att jag var välkommen att stanna, men vi var alla överrens om att Jimmie skulle fundera på att åka hem. Dagen gick och förmiddagens undersökning var rena mardrömmen!! Hela livmodertappen hade dragit sig tillbaka och jag var nu bara öppen 1cm igen.. Vi bestämde att Jimmie skulle åka hem, vilket han också gjorde på eftermiddagen.

Dagen på förlossningen var lång och förvärkarna var inte alls lika intensiva som natten innan. Den sista undersökningen gjordes och ingenting hade hänt, men jag tog heller inga tabletter mot värkarna innan jag gick och la mig eftersom jag nu inte längre ville ha något som stoppar dom.

Klockan elva på tisdagskvällen börjar jag känna en enorm smärta, lite annorlunda mot vad det varit innan och det var inte långt ifrån att jag ringde upp till avdelningen för att be om tabletter, men jag sa mot mig själv! En gång i timman kom värkarna med samma intensitet, för att sedan försvinna efter några minuter. Mellan värkarna kunde jag sova, men från klockan tre kom värkarna med femton minuters mellanrum och det blev allt mer svårare att sova. Eller det gick inte att sova! Men tisdagsnatten försvann den med.. 

På onsdagsmorgonen var det dags för undersökning igen, men denna gången skippade vi CTG't med tanke på att det inte värkade hända någonting mera nu. Ännu en gång var undersökningen en mardröm, jag hade nu dragit ihop mig ännu mer och var bara öppen ½cm, vilket gjorde att jag bestämde mig för att åka hem på onsdagen, men innan jag åkte ville barnmorskan Eva göra ett CTG för att kolla så att bebisen mådde bra.

Förmiddagen kom och gick, när klockan sedan var runt tolv var det dags för CTG't. En sköterska frågade mig om jag behövde hjälp eftersom jag bara gick och strosade runt på förlossningen medans jag inväntade barnmorskan. Jag berättade för henne att jag då väntade på Eva och att hon skulle köra ett CTG på mig. När jag sedan går en bit bort i korridoren möter hon lärlingen och hon frågar honom om Eva är klar och att jag väntade på CTG undersökningen, men enligt lärlingen var det bara en undersökning som skulle göras. 
10 minuter senare kommer Eva ut ur en förlossningssal och ber mig följa med in till undersökningsrummet. Det första vi gör är att ta CTG't och det visar att bebis mår bra, värkarna kommer med jämna mellanrum som det gjort innan. Undersökningen denna gång gör mig förvirrad och jag förstår inte riktigt vad barnmorskan menar när hon säger till mig "du får inte åka hem idag, du ska få bebis". Sen ber hon mig att ringa till Jimmie för att jag nu är öppen 4cm! Så det var bara att rusa ut ur undersökningsrummet, ringa Jimmie och fixa skjuts till förlossningen. Det dröjer såklart ett tag innan han kommer, men runt klockan två kommer han - i arbetskläder! Så han beger sig ner till centrum för att köpa nya kläder eftersom han inte har med mer.

Dagen går och värkarna blir allt mer jobbiga och onda. Klockan fem sätter förlossningsvärkarna fart och nu börjar det göra riktigt ont. De undersöker mig för att kolla hur öppen jag är, men jag har bara öppnat mig 1cm till, alltså är jag bara öppen 5cm vid det tillfället. Kvällen flyter på och klockan nio blir jag undersökt igen och är då öppen 7cm. Vi diskuterar smärtlindring  och vad jag vill ha, för mig blev det samma som förra gången, EDA. Hon ringer till narkosläkaren och det tar ca en halvtimma innan han kommer in på rummet för att lägga bedövningen. Denna gången gör det lite ont när han lägger den, men anledningen till att det inte kändes gången innan var för att jag då hade tagit lustgas, vilket jag denna gång inte gjorde! Det stack och sved, tryckte och hade sig men det var bara tillfällig smärta. Sedan tar de in en pilatesboll eftersom jag börjat känna lite tryck ner mot bäckenet.

Klockan tio kommer en ny barnmorska in, presenterar sig och vill undersöka mig. Jag är då öppen 10cm, men bebis har ca 2 ½cm kvar att ta sig igenom i bäckenkanalen. Det börjar trycka på allt mer men det var helt enkelt bara att ligga i sängen, knipa och andas. Som tur va hade jag Jimmie till hjälp, han stöttade mig jätte bra, hjälpte mig med andningen och lugnade mig. Klockan halv elva ringer vi på larmklockan, förklarar att jag nästintill inte kan hålla emot trycket, så hon undersöker mig igen och bebis har bara kommit ner ½cm till och det är än inte dags. När klockan blir tjugo i elva ringer jag igen för nu kan jag inte hålla emot det tryck jag känner! Hon kommer in, förklarar att det fortfarande är ca 1 ½cm kvar i bäckenkanalen och att det bara kommer bli jobbigt för mig och bebis om jag börjar att krysta nu. Men hon ser att jag verkligen inte kan hålla emot och hon ber mig att krysta en gång. På ett kryst kommer bebisen ut ur kanalen och barnmorskan blir lite förvånad över att jag lyckades få ur bebis med ett kryst ur kanalen. Sedan kommer det ännu än krystvärk så det är bara till att krysta igen, lite utav hjässan kommer ut och det gör något otroligt ont när hjässan tänjer ut än, men efter en tredje och mycket efterlängtad krystvärk kommer huvudet ut och efter ett fjärde kryst kommer hela bebis ut. Krystvärkarna tog enbart 6 minuter, men kändes som minst en kvart..

Klockan 22.51 föds Diesel Ingvar Andersson Bäckström, 3575gram och 51cm lång ♥.

Om jag ska sammanfatta själva förlossningen gick den utmärkt, jag kände mig mycket säkrare med hur jag skulle andas och det viktigaste utav allt, lyssnade jag på barnmorskan denna gång och krystade när hon bad mig, inte bara tryckte på som jag gjorde sist. Men det viktigaste utav allt, jag hade Jimmie med mig och han hjälpte mig till 110% under hela förloppet! Han är guld värd ♥. Trotts att det gjorde mycket ondare denna gång är jag super nöjd med denna förlossning! Fast jag tror att anledningen till att det gjorde ondare denna gång berodde på att jag inte hade lustgas. Men på en skala 1 - 10 får denna helt klart en 8!


Det var helt klart värt det!

Kommentera här: