Ljuva måndag.

Idag är det en ny vecka igen, och nya tag innebär väl det. Och imorgon är det redan november! Oj vad tiden går. Bara två månader kvar av detta år, varför går allt så snabbt? För ett tag sedan kändes höst, och jul väldigt långt borta. Men nu är det snart här, och förbi. Dock har jag lärt mig att ta en dag i taget, och än sålänge har jag lyckats. Så idag gör vi dagens sysslor, och denna vecka kommer nog gå lika fort som alla andra - men vi börjar med idag.

Idag ska jag bara gå och småplocka lite, samla ihop all smutstvätt som hela familjen slänger omkring sig. Lägga in ren disk, och fylla på diskmaskinen återigen. Det ska lagas mat, lämnas och hämtas på dagis. Det får jag göra själv hela denna vecka, då Jimmie jobbar förmiddag. Vilket känns bra. Även om det nu längre inte spelar så stor roll om han jobbar förmiddag eller eftermiddag. Båda barnen har blivit så stora och självständiga så de klarar sig nästintill helt själva, men visst får man ha koll..

Min far frågade mig igår om vi inte skulle barnsäkra lite saker här hemma, och jag tycker inte det känns nödvändigt. Ett barn lär sig mest genom att slå sig. Det har jag alltid fått lära mig, och fört över till mina barn. Barn slår sig. Vare sig vi man barnsäkrar eller inte. Vi har fixat ett lådstopp, till den lådan Diesel är mest intresserad av i köket och jag tycker det räcker. Resten får man helt enkelt lära honom att det är fel att vara i lådorna. Han förstår vad fel innebär, om man lär han det rätt. Dock har vi pratat om att skaffa skydd vid dörrarna, vid gångjärnen för där är ett bra klämställe, och även där Paulineh lyckades bli klämd i helgen då hon stod med fingrarna emellan.. Annars känns det bara.. Onödigt. Vassa hörn, gör sällan så stor skada att det blir sjukhus, att de klämmer sig i lådor brukar inte göra så ont, de brukar mest gråta av ren rädsla.. Men det är såklart upp till var och än hur man vill ha det. :)

Nej nu blir det påklädning av ytterkläder och en promenad till dagis.

Underbara helg, med min vackra familj.

Skriver ett snabbt inlägg, då jag strax ska göra min kära familj sällskap i tvrummet. Danskväll, blev det visst. :) Tänkte bara uppdatera lite, hihi. Kände ett himla bloggsug, då min älskling gjorde nytt kaffe, i en ren kaffebryggare. Han avkalkade den nämligen idag, och jag säger då det! Att jag ens druckit kaffet som runnit genom den skitiga kaffebryggaren! Det var ungefär ett år sedan vi gjorde det sist och fy vad skit det var där i.. Men nu är det gjort. Och min underbara man tog sig an all tvätt som nu låg på hög. Så skönt! Haha. Bävade för den högen faktiskt. Men men.

I går köpte vi en panda dräkt till Diesel utav en vännina, och han är så himla söt i den, och den sitter helt perfekt (nästan lite tajt) även att det är trl 74. Han börjar visst närma sig strl 80 nu. Så fler kläder, i strl 80 har kommit fram. Ja, Paulineh hade ju den storleken när vi började planera en till, och när jag var gravid. Så det kommer fram, och väcker underbara minnen från hennes lilla-barn-tid. :) Och igår fick jag lite ensam tid med Paulineh, så vi tog stunden i akt och lekte på hennes rum. Med alla hennes leksaker, och oj vad leksaker hon faktiskt har! Fast det hon tyckte bäst om, var att leka att hon stekte ägg. :)







Bjuder på denna fixade bild, på mig och min underbara man ♥.

Vår kärlek, den består.

Jag kan faktiskt inte förstå att jag och Jimmie snart har varit ett par i fyra år. Och förlovade i ett år. Vi har kämpat, slitit och vårat förhållande har satts på prov, fler än en gång. Men kvar står vi tillsammans, och kämpar än för vår familj, som bara blir större och större. Vi har sagt saker tillvarandra som vi ångrar djupt, saker som vi inte kan ta tillbaka - men ändå är vårt band så starkt, att inte ens det starkaste kan slita av det! Kärlek är bara ett ord, ett ord som kan innebära så mycket och jag undrar om folk verkligen vet vad äkta kärlek är? Enligt mig är det inte att få pussar då och då, eller blommor eller att man kommer ihåg varandras födelsedagar, års dagar m.m. Nej, för mig är kärlek när man bara vet att det är rätt, även om allt känns fel! När du hatar din partner så mycket, men älskar han ännu mer.. Då de svåraste valen i livet, helt plötsligt blir enkelt tackvare den man älskar. Då du tackar nej till familjen, vänner osv - för att du vill vara med den du älskar, för du trivs med det! Detta innebär dock inte att man inte ska umgås med vänner, men ibland vill man vara med någon som man känner detta med. Jag och Jimmie har en framtid ihop, vi har tänkt på alla frågor man kan tänka, om det hemskaste i livet skulle hända.. Te.x om någon av oss skulle bli så sjuk att vi får tillbringa resten av livet på sjukhus - lämnar vi varandra då? Nej. Om någon av oss blir totalt handikappad, och inte ens kan prata - lämnar vi varandra då? Nej. Vi har gett varandra löften, löften som snart kommer att gå ut till hela världen. :)
Jag är så lycklig med min man.