Familjen Bäckström

Jag kan faktiskt inte förstå att jag och Jimmie snart har varit ett par i fyra år. Och förlovade i ett år. Vi har kämpat, slitit och vårat förhållande har satts på prov, fler än en gång. Men kvar står vi tillsammans, och kämpar än för vår familj, som bara blir större och större. Vi har sagt saker tillvarandra som vi ångrar djupt, saker som vi inte kan ta tillbaka - men ändå är vårt band så starkt, att inte ens det starkaste kan slita av det! Kärlek är bara ett ord, ett ord som kan innebära så mycket och jag undrar om folk verkligen vet vad äkta kärlek är? Enligt mig är det inte att få pussar då och då, eller blommor eller att man kommer ihåg varandras födelsedagar, års dagar m.m. Nej, för mig är kärlek när man bara vet att det är rätt, även om allt känns fel! När du hatar din partner så mycket, men älskar han ännu mer.. Då de svåraste valen i livet, helt plötsligt blir enkelt tackvare den man älskar. Då du tackar nej till familjen, vänner osv - för att du vill vara med den du älskar, för du trivs med det! Detta innebär dock inte att man inte ska umgås med vänner, men ibland vill man vara med någon som man känner detta med. Jag och Jimmie har en framtid ihop, vi har tänkt på alla frågor man kan tänka, om det hemskaste i livet skulle hända.. Te.x om någon av oss skulle bli så sjuk att vi får tillbringa resten av livet på sjukhus - lämnar vi varandra då? Nej. Om någon av oss blir totalt handikappad, och inte ens kan prata - lämnar vi varandra då? Nej. Vi har gett varandra löften, löften som snart kommer att gå ut till hela världen. :)
Jag är så lycklig med min man.