Familjen Bäckström

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev här, men som ni vet så jobbar ju Jimmie helg och då blir det bara tid över på helgerna till att skriva, och knappt det. Det finns mycket att skriva om, och skulle jag skriva ner allt skull det nog inte rymmas på bloggen överhuvudtaget. Haha. Men jag ska försöka få med det mesta och det viktigaste, för mig då.

Jag fick reda på att jag inte fick göra korten till min mors kalas, för tydligen så beställde de istället.. Och jo, jag är en aning besviken på detta! Eftersom scrapbooking är något som ligger mig varmt om hjärtat. Dessutom hade jag redan köpt papper till korten.. Både min far och Jimmie tycker att detta är lite orättvisst, och jag känner mig såklart besviken då jag och min mor faktiskt har gått igenom och kollat på nätet vad det finns för saker - så mycket tid jag har ödslat på att hitta bra sidor!! Dock tänker jag inte bekymra mig mer om detta, utan nu får allting va. Kalaset är inte längre min grej, och därför kommer jag inte att hjälpa till mer överhuvudtaget! Det är så jag känner, och med all rätt.

Men tackvare all denna besvikelse, sa Jimmie något till mig igår som gjorde mig gråtfärdig, en sak som jag aldrig trodde han skulle ändra åsikt om. Och nej, det har denna gång ingenting med giftemål att göra, eller husköp. En helt annan grej. En underbar grej. Som får mig att längta något enormt till nästa år. :)  Men nu ska jag bara njuta av min familj till fullo! Jag, och min egna familj. Vi mot världen. Vi behöver inga andra, förutom min far. Han är viktig för oss, för barnen framför allt! Och jag tror han känner samma sak för oss. Vilket känns bra. Han kommer ofta hit och umgås, och vi åker ofta med ut till honom. Både Paulineh och Diesel är så glada i honom, det värmer verkligen i mitt hjärta att se. Igår hade han to.m med sig ett hemmagjort halsband till Paulineh (märks vart jag fått min pyssel instinkt ifrån va?) och hon blev så jätte glad för det. :) 

Aja. Jag har även börjat brodera igen, och jag är nästan klar nu. Det kommer bli ett motiv med fjärilar som vi ska ha i Paulineh's rum och sedan köpa en till, med lite mer "pojkaktigt" motiv till Diesels rum. Jag älskar verkligen att få skapa saker! Det är min grej, haha!

Annars mår barnen bra, dom leker och stojjar tillsammans varje dag, även om det då och då blir lite bråk. Diesel tar Paulineh's saker och då blir det liv i luckan. Och samma sak när Paulineh tar något ifrån Diesel, så säger han också ifrån. Ibland kan de bråka, skrika, och slåss i timmar.. Men det är så det är med syskon. Saker får bero. Vi älskar dom precis lika mycket, och ger dom all vår kärlek. Vare sig vi ibland bara vill gå ut genom dörren och slå igen den med en smäll. Dom är våra liv, det viktigaste i våra liv. Vadå om vi inte får barnvakt? Vi klarar oss, även med mycket gnäll så överlever vi. Vi kan ta hand om våra barn, vi behöver ingen barnvakt, inte! :) Vi är starka föräldrar, tåliga.


Våran duktiga tjejja som lärt sig klippa, utan att klippa sig i fingrarna. :)
På bilden har hon vågsaxen, men annars brukar hon låna min stora. Duktig ♥


Diesel är alltid vid sin brum brum, och har lärt sig hur man går av och på, helt själv. :)
Så stor, och så duktig! Otroligt vad saker han har lärt sig, nu bara efter sin 1års dag!
Han låtsas att han ringer i telefon (lägger handen mot örat och säger ahhhh).
Med mera..
Och på torsdag ska han till tandläkaren! :)