Flyttpackning pågår!

Ni får ursäkta min frånvaro men vi har fullt här hemma med att flyttpacka! Det går i ett..
Det känns som om vi aldrig blir klara med packandet. Vi packar, och det är lika mycket kvar.
 
Aja. Nu vet ni varför jag inte skriver så ofta, kan bli mer i framtiden. Ciao...
 
 

Extrem otursdag för pojken

Igår var hela dagen mer eller mindre otursartad för vår Diesel. Det började med att han skulle gå och tvätta sina händer efter frukosten, precis som han alltid gör varje morgon efter frukosten.. Men när kranen vrids av hör vi en duns i golvet och så kommer Diesels grät. I panik rusar jag in på toaletten och det första jag ser när jag tar upp honom är att hans mun är fylld med blod. Just vid det ögonblicket har jag inte aning om var blodet kommer ifrån, men Diesel själv tar sig på huvudet och säger "ont". När han lugnat ner sig lite sköljer vi hans mun tillsammans för att se vart blodet kommer ifrån. Ingen tand av eller borta. Blodet kom ifrån läppen och en fläskläpp uppenbarar sig på högersida, då får vi även syn på att hans kind är lite röd. 

Jag och Jimmie frågar vart och hur han slog sig, han visar då in oss till badrummet, pekar först på toalettstolen och säger "där", sedan på sin kind och läpp, medan han säger "jag ajaj där", och så pekar han på golvet. Ja, han ramlade alltså ner ifrån toalettstolen efter att han tvättat sig med kinden i backen. Och detta är  bara början..
 
Jag och Jimmie går sedan ut till köket igen, och då hör vi en liten duns och Diesel som börjar att gråta Igen! Jag går snabbt in och där sitter han på golvet och blöder ur munnen. Jag frågar Paulineh vad som hände och hon berättar att han ramlade ner ifrån soffkanten. Men jag tror inte att faller var så hårt och med tanke på att läppen precis slutat att blöda efter det första fallet var det nog en liten träff mot golvet som fick det att gå upp.
 
Det händer mer saker under dagen, dock inget mer blod som tur är! Men han ramlade, snubblade och fick diverse skavsår och blåmärken. Vet inte redit hur en unge kan ha så mycket otur på en och samma dag?!
Men vi börjar som sagt bli vana vid det nu. Vår älskade lilla oturs grabb ♥
 
 
Men idag har han inte slagit sig alls, förutom att han snubblade en gång, rynkade på näsan och sa "aj", men sedan var det bra igen. Dagen har varit jätte bra, lite för bra kan tänkas.. Men gubben i himlen kanske såg hans otursdag och tänkte va lite snäll. ;)
 
Idag fick te.x barnen bestämma maten och det blev soppa. Jag och barnen sov i 2,5timma, för att sedan tvätta lite och ta en promenad. Vi hade väldigt tur med vår promenad, för lagom när vi kom hem igen började det att regna. Innan dess, under promenaden, gick vi till affären också för Paulineh ville köpa lite gott till vår tänkta myskväll. Hon betalde själv och var så stolt när hon gick ut ur affären. :) Min lilla trullsa ♥.
 
Vi hade lite mys, sedan gick vi och tog oss ett varmt och härligt bad med mycket bubblor i (efter barnens önskemål), efteråt lekte de lite medan jag bäddade sängarna sedan lät jag de se på lite tv i sovrummet. Diesel somnade efter 1,5 timma och Paulineh har nyligen somnat (ytterligare 1 timma efter Diesel).
 
Jag hade hoppats på att de skulle vakna tidigt imorgon men det ser inte så ljust ut för den saken och jag tycker det är så tråkigt att ställa alarmet.. Jag kanske helt enkelt ska dra upp rullgardinen så att vi vaknar när det ljusnar? Njaaa. Då lär de väl gå upp vid halv fem istället. Attsing..
 
Ursäkta det långa inlägget.. Nu avrundar jag!

Tids rädd?

Barnen sover och jag ligger i sängen, det är då alla tankar uppenbarar sig. Och ikväll är det om tiden! Alla åren som går. Alla människor som kommit och gått. Det är nu ca 6år sedan min farmor gick bort och jag minns dagen så väl. När jag, min mor och far åkte till min faster för att berätta. Den dagen var jag varken ledsen eller glad, jag vandrade mest i chocktillstånd. Dagen efter kom sorgen och tårarna. Idag är jag ändå glad att hennes lidande då tog slut. 
 
Sedan har vi detta med våra barn. Paulineh är om ca en månad 4år gammal! Och om två år ungefär börjar hon skolan. Det känns overkligt och jag borde inte må som jag gör, för det känns skrämmande att det är så nära nu! Jag vet att hon kommer va duktig och glad över det, men just detta med tiden! Diesel kommer snart också dit. Vart är våra småbarn? Vart är den lilla tjejen som sov i vagnen när jag och Jimmie vandrade flera timmar på Astrid Lindgrens värld?  Vart är den lilla killen som sparkade mig inifrån min mage med sin häl? Vart är alla sömnlösa nätter? Allt ammande om dagarna? Alla gråt för att de inte ville vara stilla? De första stegen? Jösses. Det känns som om jag har missat allt, fastän jag varit med dom mesta dels hela deras liv! Känslan av att börja bli gammal har nog kommit och hälsat på mig lite smått nu.. Det är med glädje och sorg som jag inser att tiden verkligen skenar iväg, utan tanke och stopp. Jag ska ta tillvara på varje sekund med min familj. För snart är det dags för de små att flyga ur boet. 14år kommer gå fort!