Pauuuuuuusa!

Dagen började väl bra, vi gick upp strax efter att barnen vaknat, fixade frukost och städa lite, la in tvätten osv. Jimmie gjorde maten idag, jag plockade undan disken. När Jimmie hade åkt tog vi oss en dusch..
Sen när jag var färdig ville barnen duscha lite längre, och det var väl okej?! Så jag gick ut för att ta mig en kopp kaffe medan de fortfarande duschade. Hörde att de viskade lite, dock inte om vad, och sedan fick jag se att de tagit sina hinkar fulla med vatten och hällt i hela badrummet och ute i hallen! Då fick jag panik! Jag blev så arg och frustrerad att jag fick gå in i sovrummet och skrika i en kudde. Ja, ni tycker säkert att jag är en sjuk morsa, men någonting har gjort mig till ett monster! Ett hemskt monster! Så istället för att ta ut min aggression på barnen, vilket jag Aldrig skulle göra! Så går jag in i sovrummet, tar en kudde och skriker allt vad jag kan i.
Sedan den händelsen har jag varit konstig, inte mig själv. Det är som om den vanliga Jessica har lämnat kroppen och blivit ersatt av någonting helt annat! PMS monster ungefär.. Usch usch usch usch.. Inte likt mig alls!
 
Eller så är det ett tecken på att jag måste lugna ner mig och faktiskt få lite hjälp? Visst har jag det fullt upp med barnen, och att komma iordning här, och att fundera på min framtid, och att hålla ordning i hemmet, alla vardagssysslor osv..  Men jag har också en man att tänka på, en man med dåligt hjärta. Som får små hjärtinfarkter.
Därför är vår framtid så svår att planera just nu. Jag kan inte vara hemifrån när Jimmie ska va hemma med barnen Om han inte är med annat folk. Eftersom han kan få en infarkt när han är hemma med barnen. Många har svårt att förstå detta. Ingen förstår hur allvarligt detta faktiskt är! Fram till att han får alla sina tider till läkaren är framtiden mycket oklar för vår del. Men jag måste orka! Mina tankar är ständigt fulla med oro. Jag kan aldrig ta det lugnt. Jag kan aldrig slappna av, hur mycket jag än försöker. Jag oroar mig ständigt för vad som kommer att hända, och om vad som kan hända. Visst har han sin hjärtmedicin och den hjälper ju när han väl tagit den, men ibland glöms även det bort... To.m min far har fått sett hur Jimmie faller i hög, även en utav våra garnnar. I Västervik, utanför Corner.. Men detta var ändå inte lika otäckt som när han faktiskt tappade medvetandet - som tur var jag hemma!

Kommentera här: