För negativ, för mig

Ni har säkert själva råkat ut för det, människor, människor som ger en så mycket negativitet och dålig energi. Så fort man ser personen, hör hur de beter sig, hur de lever - ja ibland räcker det med att höra deras namn så känner man hur allt blir negativt. Idag var en sådan dag. Jag var så nyfiken..Och PANG!!! Så kom den där känslan. Jag la ner allt jag höll på med. Satte mig i soffan, hamnade sedan här i hopp om att det skulle bli lite bättre av att skriva. Och ja lite bättre blev det väl, jag lyckades få fram dessa rader.
 
Varför blir det så? Att man bara ser, läser om en person så kan man få sådana hemska känslor? Jobbiga, hemska känslor. Inga bra känslor.. Man undrar hur personerna i dess omgivining står ut med den personen.. Eller gör dom det?! Jag tänkte inte blanda mig i, i deras liv längre för jag mår bara så dåligt av sånna personer i mitt liv. De ska inte vara runt mig, höra av sig till mig. Egentligen borde de inte ens få vistas i samma stad!
 
Känslan dröjer sig kvar.. Haha. Men det börjar lätta nu, för jag vet att det bästa jag gjort - som fått mig att må bättre - var att avlägsna denna person ifrån mitt liv. Visst var det tufft i början men jag behöver inte sånna personer. Jag klarar mig bra utan! Jag har min familj. Vänner som står mig nära. Personer i min omgivning som Inte tynger mig med massor utav negativitet och dålig energi. Personer som Inte tror sig veta allt, bäst, etc.
 
Men jag går heller aldrig ut med vem personen i frågan är, för så elak är jag inte.
 
Jag undrar om denne person inte mår bra, med tanke på den dåliga energin den avger?
Olycklig. Missnöjd. Missanpassad kanske?
 
Jag är lycklig med det liv jag lever, fastän jag är arbetslös, fast jag inte har alla pengar i världen, fast jag inte kan åka utomlands, fast jag inte kan gå till frisören, ja ni fattar... Men denne person har allt detta, men ändå avger en sådan negativitet?! Å andra sidan kanske det är så det fungerar - när man har allt vill man, eller måste man, bara ha mer?!
 
Oj nu blev det ett långt inlägg. Men ni har väl tid att läsa antar jag. Precis som jag har tid att skriva i detta nu.Jag skulle vilja komma tillbaka till det, men jag hinner inte med att skriva så ofta. Det kanske ni själva har lagt märke till. Antingen är det snabb inlägg, eller så har jag inte skrivit på väldigt länge. Haha. Datorn är inte min topp prioritering även om det är den jag sköter det mesta "viktiga" med under arbetslösheten ;) Hahaha.
 
Usch nej. Ska tända lite rökelse nu och få bort denna negativitet och dåliga energi som infunnit sig. Otäcka människa!!

En snöigare onsdag

I natt har det tydligen snöat ännu mer, då jag vaknade av att snöplogen var i full fart och strax därpå ringde alarmet så då var det bara till att gå upp. Nu sitter vi här, jag och mina barn, de äter frukost och jag har alldeles nyss avslutat min kopp morgonkaffe. Dagen ser inte ljus ut.
 
I måndags ramlade Diesel på köksgolvet och slog i handen på något sätt, det knakade till lite, jag trodde först det var kabeln som låg på golvet som snärtade till, för precis så lät det, men när jag tittade upp låg kabeln långt ifrån lille gubben som då satt hukad på golvet och tog sig för handen. Det blev lite gråt men strax efteråt gick han och lekte. Han kunde röra handen och det var inget mer med det så vi tog inte saken i egna händer.. Den gången.. 
 
Igår när jag kom till förskolan för att hämta barnen, såg jag att Diesel satt i fönstret och var ledsen med förskoleläraren och jag gick till hans avdelning först, brukar annars gå och hämta Paulineh först, men det blev inte så då. I början trodde jag att han blivit ledsen för att han såg alla andra barn åka hem, men sedan kände jag på mig att så var inte fallet - och det var de inte heller! Nej, han hade blivit påkörd av ett leksaksfordon på just samma hand som han dagen innan gjort sig illa vid.
 
Nästan hela vägen gnydde och gnällde han av smärta, men sedan var det som om de bara försvann. Han snurrade, lekte i snön och rullade snö klot på vägen hem så jag antog i den stunden att det nog var bra. När vi kom hem upptäckte jag att han gärna inte ville använda fingret och han kunde inte greppa ordentligt för att han hade lite ont. När Jimmie kom hem ringde jag till sjukvårdsrådgivningen, de sa att vi skulle avvakta till morgondagen (idag) om det inte blev någon bättring. Eftersom han kunde röra fingret och tummen, och att de inte var kalla var det nog inget allvarligt och med tanke på att bvc stundas på torsdag kunde vi avvakta lite.
 
Det är ju ganska svårt med barn när de slår sig och hur illa det är, speciellt med Diesel då han tål väldigt mycket. Vi gjorde som sköterskan i telefonen sa och gav honom lite Alvedon innan läggdags. Under kvällen när han somnat och han sovit i ca en, två timmar gjorde jag en liten test (detta låter säkert jätte dumt och elakt, men absolut inte menat så!) jag nöp och böjde på de onda tummen, upptäckte att han hade mer ont i tummen än fingret innan vi la oss, och han reagerade direkt med att gnälla , sedan gjorde jag likadant på en andra tummen och då fortsatte han att sova och sa inte ett ljud - därav visste vi att han hade ont i tummen på riktigt.
 
Han har ont idag med men mest när han böjer den i vissa rörelser. Vi kunde låta han vara på förskolan med ett litet stödbandage om, men som sagt blir det värre under dagen så blir det doktorn i eftermiddag.
 
 
 
Om lite mindre än en timma ska vi släpa oss till förskolan i snön, men nu innan ska jag ta mig an disken.