".. men du är ju bara mamma och går hemma.."

Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra den meningen i mitt liv nu alltså! Då menar jag från familj, vänner och folk som inte känner mig! Varför tror halva mänskliga befolkningen att man har all tid i världen bara för att man är mamma????? 
 
Mitt liv, just nu, innebär Inte att bara vara mamma och gå hemma! Barnen går bara 3 dagar i förskolan, 5timmar/dag. Under den tiden ska jag hinna med; tvättning, storstädning (vi bor ganska stort kan tilläggas!), matning till katter, göra rent kattlådan, torka av soffan och stolarna, bänkar i kök, skölja av disk, torka av bord, plocka leksaker, bädda sängar, plocka in kläder, plocka upp kläder från golv, damma av, vattna blommor, laga mat (då mannen ska ha maten serverad innan han åker till jobbet när han jobbar eftermiddag) dessutom ska jag laga frukost till Hela familjen varje dag, det ska göras kaffe, det ska plockas fram kläder för dagen, jag ska agera fredsherre när barnen har krik med varandra (grovt slagsmål med knytnävar, hårdragning, fula ord, brottning etc etc etc.), sedan ska jag försöka hinna med mig själv lite också - vilket jag väldigt sällan gör.. Jag hinner inte ens äta frukost på morgonen och middagarna får jag slänga i mig. Dessutom är jag just nu arbetssökande så jag måste klämma in och kontakta möjliga arbetsgivare, fylla i kassakort och aktivitetsrapporter.. För somliga låter detta jätte enkelt och ska inte ta någon tid alls men.. Ja.. Då har ni inte levt mitt liv.. Barnen ska underhållas. Och eftersom D inte är riktigt som andra barn tröttnar han väldigt fort på en grej och då ska genast en ny finnas tillänglig annars blir det skrik, bråk och tjiv. Så NEJ! Jag går bara inte hemma och gör ingenting...... Jag har hundra bollar varje dag att syssla med!! Och när jag inte ens hinner få i mig frukost och knappt äta middag - hur F*N har ni tänkt att jag ska hinna med massa annat????? 
 
Då undrar ni säkert vad min sambo gör när han inte jobbar.. Jo. Han har gnällt en hel del om att Han inte får egentid och kan göra sina grejjer, så när han jobbar eftermiddag, sover han till halv tio, eller elva. Sedan  dricker han sitt nygjorda kaffe (som moi har gjort) sedan äter han frukost som moi också har gjort (ibland gör han själv), när han har gjort det brukar han fråga varför Jag inte gjort det ena och det andra än(???) Ja, han lägger nog inte märke till att det stora diskberget som prydde köksbänken är borta, att tvättmaskinen är i full gång och att barnen precis fått frukost (om det är måndag/fredag). Sedan tar han sin kopp, sätter sig vid datorn, spelar ett par timmar. När klockan sedan är tolv och maten Råkar vara klar då - blir det gnäll för att han kommer hinna bli hungrig innan sin rast.. Blir maten klar halv ett, då blir det gnäll om att han Inte kommer hinna äta innan han ska åka till jobbet... :)
 
När han jobbar förmiddag, går han upp vid kvart i fyra, åker halv fem, börjar fem. När han kommer hem klockan två och maten Inte är klar, blir det gnäll för att han är Jätte hungrig och måste ha mat NU! Är maten klar klockan två, då är han helt plötsligt för trött för att sova och måste vila. Går han och vilar en halvtimma, blir han sur för att han vill sova mer. Väcker jag honom Inte efter ett litet tag och han sover några timmar - då blir han sur för det! Resten av kvällen (om han inte sovit hela dagen fram till nattning av barn) tar han en kopp kaffe, låser in sig i sovrummet för att spela. Sedan har han mage att frågasätta mig varför Jag inte gör något med barnen på dagarna! :)
 
Så är mitt liv. Och enligt hans vänner, min familj, hans familj, är det så det ska vara! Han ska ha rätt att gnälla för han jobbar ju varje dag och klarar inte av barnens skrik och mitt gnäll. Konstigt? 
 
Det var alltså likadant när barnen inte gick i förskolan och jag hade mitt företag. För mitt företag var ju inte viktigt, inte heller det jag gör hemma.. Precis så känner jag. Det ska bli spännande att se hur livet kommer se ut när jag börjar studera. Jag fick säga upp mig från jobbet som telefonförsäljare för J orkade inte med dagarna när han fick gå upp tidigt och ta barnen...
 
Jag har talat om detta med folk i min imgivning.. Men ändå.. Jag går ju bara hemma och är mamma....... 
 
 
1 Anonym:

skriven

Låter kämpigt. Vill inte din man vara med sina barn så mycket som möjligt när han inte jobbar? Tycker de låter märkligt om han hellre sover till 11 eller sitter å spelar spel. Han är ju barnens pappa och en mycket viktig person i deras liv! Kanske lilla D är så mkt arg för att han egentligen saknar sin pappa?

Svar: Han har svårt att sova, svårt att komma till ro och har ont i sin rygg när han sover. Därav hans tjurighet. Han tycker de för, för mycket liv och hans hörsel är känslig (enligt sjuksköterskan på hans jobb). Men jag har sagt att det är okej att ha sitter och spelar om det fungerar med hemmet - men ibland glömmer han helt enkelt bort det.
Jessica - 25 - Mamma - Fästmö

2 Anonym:

skriven

Fattar inte hur du kan acceptera att han inte hjälper till mer? Låter rätt omoget att inte ta tid för sina barn - man borde ju varit medveten om det när man skaffade dem. Alla familjer ser ju såklart olika ut - men en dag kommer du inte orka att vara mamma till din man med.

Kommentera här: