Tiden är inte tillräcklig

Jag tänker fatta mig kort då jag har ont om tid idag.

Vi var sjuka hela jullovet är det jag kan börja med, så ingenting blev som det var tänkt och än värre saker hände men det tänker jag inte gå in på, inte nu, aldrig. Det tillhör det förflutna.
 
J är nära ett sammanbrott och har mer eller mindre gått in i väggen - vi väntar nu på sjukhustid så han får prata med sin läkare. Ja, det är mycket allvarligt nu.
 
En ny termin har börjat och det närmar sig redan andra veckans slut. Alla kursen i skolan är igång (imorgon drar dock Eng.5 och Rel.2 igång på riktigt). Det ska bli så skönt sen när det är sommarlov och kursen i engelska är slut! Innan jag började kändes det bra, men det är mer komplicerat än jag trodde. Men en termin är klar, en kvar och när jag fick se engelska schemat blev jag lite lättad faktiskt.
 
Livet är fullt med prövningar, ingenting är lätt. Man får som människa stå ut med massor. Det gäller nog för alla.
Idag hade vi litteraturseminarium. Jag var gruppledare.. Igen.. Men de andra i gruppen ville fortsätta ha det så - vilket jag tar som en komplimang :) . Jag inser själv att jag växt med den sociala biten, det skrev även min Rel. lärare.

Ett ord eller två: