Jobbigt!

Jag börjar tröttna på allt det jobbiga som händer efter graviditeten!

 

 

  • Avslaget te.x, det blöder mer än mens, luktar värre och blir brunt efter någon/några veckor
    + att det håller på i upp till 6-7 veckor!
  • Inget sex på 6-7 veckor.
  • Får inte bära tunga saker eftersom alla fogar är uppluckrade.
  • Eftervärkarna som gör minst lika ont om inte mer än de vanliga förlossningsvärkarna.
  • Krystförmågan är som bortblåst. Går inte att göra nr2 för tidigt efter förlossningen.



Det är inte bara en dans på rosor och njutning av den nyfödde efter graviditeten, det är så mycket mer som man inte tänker på. För att inte tala om när man får bristningar, jisses vad det svider när man är på toaletten! Som tur va fick jag bara lite "stretch sår" denna gång.

Förlossningsberättelsen med Diesel.

Som de flesta vet, eller inte vet fick vi åka in till förlossningen natten mellan måndagen den 24.e och tisdagen den 25.e för ännu värre förvärkar än vad jag haft innan så denna gången visste vi (trodde vi) att det var dags!

Jag kommer inte ihåg vad klockan var när vi kom in till förlossningen, men det var mitt i natten. De bad om mvc journalen, id och frågade såklart hur det var med mig. Jag tror de märkte ganska väl att det inte var bra. Strax efteråt blev jag påkopplad CTG't för att kolla så bebis mådde bra och hur värkarna var. Bebis mådde utmärkt, men mina förvärkar var inte roliga! Siffrorna på CTG't visade mellan 115 - 135 vid varje värk och de kom med ca 2 - 5 minuters mellanrum. De hade bara CTG't på i ca tjugo minuter sedan kom de in igen för att kolla till mig och undersöka mig för att se hur öppen jag var. 2cm! 2cm... Livmodertappen var det fortfarande ½cm kvar av. Det var inte alls vad vi ville höra. Men barnmorskan tyckte vi skulle stanna över natten så jag fick Bricanyl mot värkarna som gångerna innan, sedan blev vi nerflyttade till övernattningsrummet igen. Värkarna gjorde mindre ont och efter ett tag kunde jag somna.
 
På tisdagsmorgonen var det dags för CTG't och undersökning igen, denna gången var det barnmorskan Eva och lärlingen igen. Värkarna var inte lika 'höga' denna gång, utan var mellan 70-100. Undersökningen däremot var givande, jag var nu öppen 3cm. Men de sa till oss att det ändå kunde dröja innan det händer mer. Jag var däremot bestämd och sa till dom att jag åker inte hem mer nu! De sa att jag var välkommen att stanna, men vi var alla överrens om att Jimmie skulle fundera på att åka hem. Dagen gick och förmiddagens undersökning var rena mardrömmen!! Hela livmodertappen hade dragit sig tillbaka och jag var nu bara öppen 1cm igen.. Vi bestämde att Jimmie skulle åka hem, vilket han också gjorde på eftermiddagen.

Dagen på förlossningen var lång och förvärkarna var inte alls lika intensiva som natten innan. Den sista undersökningen gjordes och ingenting hade hänt, men jag tog heller inga tabletter mot värkarna innan jag gick och la mig eftersom jag nu inte längre ville ha något som stoppar dom.

Klockan elva på tisdagskvällen börjar jag känna en enorm smärta, lite annorlunda mot vad det varit innan och det var inte långt ifrån att jag ringde upp till avdelningen för att be om tabletter, men jag sa mot mig själv! En gång i timman kom värkarna med samma intensitet, för att sedan försvinna efter några minuter. Mellan värkarna kunde jag sova, men från klockan tre kom värkarna med femton minuters mellanrum och det blev allt mer svårare att sova. Eller det gick inte att sova! Men tisdagsnatten försvann den med.. 

På onsdagsmorgonen var det dags för undersökning igen, men denna gången skippade vi CTG't med tanke på att det inte värkade hända någonting mera nu. Ännu en gång var undersökningen en mardröm, jag hade nu dragit ihop mig ännu mer och var bara öppen ½cm, vilket gjorde att jag bestämde mig för att åka hem på onsdagen, men innan jag åkte ville barnmorskan Eva göra ett CTG för att kolla så att bebisen mådde bra.

Förmiddagen kom och gick, när klockan sedan var runt tolv var det dags för CTG't. En sköterska frågade mig om jag behövde hjälp eftersom jag bara gick och strosade runt på förlossningen medans jag inväntade barnmorskan. Jag berättade för henne att jag då väntade på Eva och att hon skulle köra ett CTG på mig. När jag sedan går en bit bort i korridoren möter hon lärlingen och hon frågar honom om Eva är klar och att jag väntade på CTG undersökningen, men enligt lärlingen var det bara en undersökning som skulle göras. 
10 minuter senare kommer Eva ut ur en förlossningssal och ber mig följa med in till undersökningsrummet. Det första vi gör är att ta CTG't och det visar att bebis mår bra, värkarna kommer med jämna mellanrum som det gjort innan. Undersökningen denna gång gör mig förvirrad och jag förstår inte riktigt vad barnmorskan menar när hon säger till mig "du får inte åka hem idag, du ska få bebis". Sen ber hon mig att ringa till Jimmie för att jag nu är öppen 4cm! Så det var bara att rusa ut ur undersökningsrummet, ringa Jimmie och fixa skjuts till förlossningen. Det dröjer såklart ett tag innan han kommer, men runt klockan två kommer han - i arbetskläder! Så han beger sig ner till centrum för att köpa nya kläder eftersom han inte har med mer.

Dagen går och värkarna blir allt mer jobbiga och onda. Klockan fem sätter förlossningsvärkarna fart och nu börjar det göra riktigt ont. De undersöker mig för att kolla hur öppen jag är, men jag har bara öppnat mig 1cm till, alltså är jag bara öppen 5cm vid det tillfället. Kvällen flyter på och klockan nio blir jag undersökt igen och är då öppen 7cm. Vi diskuterar smärtlindring  och vad jag vill ha, för mig blev det samma som förra gången, EDA. Hon ringer till narkosläkaren och det tar ca en halvtimma innan han kommer in på rummet för att lägga bedövningen. Denna gången gör det lite ont när han lägger den, men anledningen till att det inte kändes gången innan var för att jag då hade tagit lustgas, vilket jag denna gång inte gjorde! Det stack och sved, tryckte och hade sig men det var bara tillfällig smärta. Sedan tar de in en pilatesboll eftersom jag börjat känna lite tryck ner mot bäckenet.

Klockan tio kommer en ny barnmorska in, presenterar sig och vill undersöka mig. Jag är då öppen 10cm, men bebis har ca 2 ½cm kvar att ta sig igenom i bäckenkanalen. Det börjar trycka på allt mer men det var helt enkelt bara att ligga i sängen, knipa och andas. Som tur va hade jag Jimmie till hjälp, han stöttade mig jätte bra, hjälpte mig med andningen och lugnade mig. Klockan halv elva ringer vi på larmklockan, förklarar att jag nästintill inte kan hålla emot trycket, så hon undersöker mig igen och bebis har bara kommit ner ½cm till och det är än inte dags. När klockan blir tjugo i elva ringer jag igen för nu kan jag inte hålla emot det tryck jag känner! Hon kommer in, förklarar att det fortfarande är ca 1 ½cm kvar i bäckenkanalen och att det bara kommer bli jobbigt för mig och bebis om jag börjar att krysta nu. Men hon ser att jag verkligen inte kan hålla emot och hon ber mig att krysta en gång. På ett kryst kommer bebisen ut ur kanalen och barnmorskan blir lite förvånad över att jag lyckades få ur bebis med ett kryst ur kanalen. Sedan kommer det ännu än krystvärk så det är bara till att krysta igen, lite utav hjässan kommer ut och det gör något otroligt ont när hjässan tänjer ut än, men efter en tredje och mycket efterlängtad krystvärk kommer huvudet ut och efter ett fjärde kryst kommer hela bebis ut. Krystvärkarna tog enbart 6 minuter, men kändes som minst en kvart..

Klockan 22.51 föds Diesel Ingvar Andersson Bäckström, 3575gram och 51cm lång ♥.

Om jag ska sammanfatta själva förlossningen gick den utmärkt, jag kände mig mycket säkrare med hur jag skulle andas och det viktigaste utav allt, lyssnade jag på barnmorskan denna gång och krystade när hon bad mig, inte bara tryckte på som jag gjorde sist. Men det viktigaste utav allt, jag hade Jimmie med mig och han hjälpte mig till 110% under hela förloppet! Han är guld värd ♥. Trotts att det gjorde mycket ondare denna gång är jag super nöjd med denna förlossning! Fast jag tror att anledningen till att det gjorde ondare denna gång berodde på att jag inte hade lustgas. Men på en skala 1 - 10 får denna helt klart en 8!


Det var helt klart värt det!

Jobbigt, ont och förj'vligt! (långt inlägg)

Som ni kära bloggläsare och vänner kanske har märkt har jag inte uppdaterat er sedan i torsdags var det va? Men minsann har det hänt grejjer, förutom att det inte har kommit något bebis! Jag kan också meddella er som läser detta, att just nu sitter jag med nästan värsta tänkbara värkar och har haft det såhär i princip tjugofyrasju sedan i torsdagsnatt.. Jag tänkte förklara för er hur allting startade, så var beredda på ett mycket långt inlägg och orkar ni inte läsa, mja, då kanske ni missar en hel del också!

Torsdag/fredag 20-21/1 kl: 00.00
Jimmie har varit hemma sedan en halvtimma tillbaka, han har precis gjort lite spagetti till oss båda. Vi var så sugna på det! Satt samtidigt vid köksbördet och funderade på hur vi skulle göra med värkarna (hade haft ganska regelbundna sedan eftermiddagen) men vi kommer inte fram till något vettigt beslut. Jag sätter mig då ner för att vila och själv försöka äta lite när det helt plötsligt från ingenstans slår ned som en blixt och jag får en jätte värk! Den gör så ont att jag nästan tappar andan utav chock. Jimmie frågar hur det är med mig och vad det är med mig. Berättar för honom att det har börjar värka något gud f*rbannat och han säger med en gång "nu åker vi in!" Han är bestämd men jag vill ändå vänta, vilket vi också gör. Mja, till kvart över ett iallafall, sedan står jag inte ut och vi ringer till min mor. Hon svarar, ringer till min far som inte svarar, men hon åker in snabbt som attans för att ta Paulineh, som då redan har vaknat och ganska tydligt har känt att det är något som händer. När min mor kommit in ringer vi till beställningscentralen och får då en taxi hemskickad till oss. Vi kommer iväg runt kvart i två och är nere vid förlossningen ca halv tre. 
Vi blir visade till undersökningsrummet, BM där frågar när värkarna började och hur dom kändes, blir sedan påkopplad CTG och hon går ut i ca en halvtimma.Både jag och Jimmie kollar på CTG apparaten för att se att allt är bra med bebis och hur värkarna ter sig. Vi passar även själva på att klocka dom och upptäcker att de kommer oregelbundet med 3-10 minuters mellanrum. Dock går smärttoppen upp till 90, då som högst. (Ni som varit med om CTG vet hur det är..) Om man inte har ont ska det ligga på 0, små sammandragningar mellan 10-20 osv.. Efter CTG't blir jag undersökt, hon förklarar då att det är 2cm kvar av tappen och att jag är öppen precis 1½cm. Klockan är kvart över tre när allt är klart, vi blir visade till förlossningsrummet (det stora) för att få stanna över natten. Med tanke på att värkarna är kraftiga och jag inte har fått någon sömn får jag Citadon för att lindra värkarnas smärta och en insomningstablett. Vid fyra kan jag bara sluddra och somnar snart in i sömn.

Fredag 21/1 kl. 08:55
Vaknar jag utav värkar igen, har varit vaken en gång i timman sedan sju tiden men inte av värkar utan mest av orolighet. Men som sagt, vid fem i nio vaknar jag av värkar och det är strax innan BM går sin rond. Såklart en ny Bm eftersom de byter skift rätt så ofta. Jag blir då påkopplad CTG igen, men en kortare tid och sedan undersökt. CTG't visar värktopparna till 70-90 igen och att de är oregelbundna, men bebis mår såklart bra. De undersöker mig men inget mer än att tappen har minskat till 1½cm har hänt. De rekomenderar att vi ska ut och gå en längre runda och det gör vi också. Hur jobbigt det än var så visste vi att det inte skulle hända mer om vi bara skulle sitta still så hela fredagen, eller iallafall fram till eftermiddagen, strosade vi runt på stan i Västervik. Medans vi ändå var där gick vi och kollade i lite affärer och såklart handlade lite. En grön body med ett par matchande byxor till plutt i magen och ett par jätte söta jeans till Paulineh.
Vi drog oss tillbaka mot förlossningen/BB när klockan var fyra. När vi kommer tillbaka har de bytt BM igen och denna gången får vi samma som vi hade då jag väntade Paulineh, hon som ville förlösa mig men tyvärr slutade sitt skift 16minuter innan fröken föddes. Hon kände igen oss to.m. Hon har även med sig en lärling, en utländsk man, vilket inte gör mig något, tycker bara det är bra att de får vara med och lära sig och den andra BM + Jimmie var såklart med så jag kände mig inte det minsta osäker faktiskt. Innan jag blev undersökt var det dags för CTG igen och de lät den sitta på en halvtimma igen för att kolla. Fast denna gången var värkarna värre, de steg och steg, trodde verkligen inte att det var sant!

Värkarna steg upp emot 115 på CTG't när de nådde toppen som högst och varken jag eller Jimmie trodde det var sant. Jag hade så ont när värktoppen blev nådd! Som tur va (enligt mig) gick den ner snabbt och det var så skönt att få andas och pusta ut vid varje värkpaus, som nu bara var mellan 45sek - 2minuter. Ni som fött barn innan, ni vet vad jag menar.. De båda BM kommer in, då för att undersöka mig.


Först är det lärlingens tur och när han undersöker mig får jag en chock för att säger att jag är öppen 4cm, men han sa också att han inte var allt för säker och ville att den andra skulle känna istället och jag var bara öppen knappt 2cm + att tappen nu var nästan helt utplånad, var ungefär ½cm kvar av den. De talar om att jag ska bli undersökt vid nio på kvällen igen och att vi då kommer bli flyttade till ett övernattningsrum istället utifall att det skulle komma in någon som verkligen ska föda, eftersom rummet vi då ligger i är bäst till att förlösa bebisar.
Klockan går och snart blir den  nio, jag har värkar och de är likadana som innan. Vid nio blir det CTG igen samt undersökning och ingenting har hänt trotts jätte värkar. Vi blir flyttade till övernattningsrummet en trappa ner och med mig får jag två Citadon för att minska på värktopparna och för att jag ska kunna sova. Jag får ingen insomningstablett eftersom jag fick en natten innan. Klockan tio går vi till sängs.

Jimmie, vi fick tyvärr inte plats i samma säng för de var ganska små. Men övernattningsrummen var bra,
egen tv, egen dusch/toalett, eget kylskåp osv.


Lyckades även ta en bild i liggande position, inte allt för ofta man kan det.


Lyckades även få en bild på när bebis sparkar ut med foten i sidan och jo, det är hans fot! Kände konturerna från hans häl precis som det ska va i lagom rätt storlek också. Så mysigt!

Lördag 22/1 kl. 08.00
Vi ställde klockan på åtta för att hinna med frukost innan CTG och undersökningen skulle äga rum, men när vi kommer upp till förlossningen ca tjugo i nio blir vi direkt visade till undersökningsrummet och påkopplad CTG. Får ligga där i ca 20minuter och värktopparna är ungefär desamma, fastän mer oregelbundna än dagen innan. Undersökningen efteråt visar fortfarande knappt 2cm öppen men att livmodertappen har börjat dra sig tillbaka! Hur det kommer sig hade varken jag eller Jimmie en aning om! Igångsättning sa hon att det var för tidigt för, men jag vet inte redit vad hon menade med förtidigt(?) Vad jag och Jimmie uppfattade det som så var det värkarna som är "för korta" för att bli igångsatt, eller om hon menade att jag är för lite öppen? Vi kom alla fram till att det nog skulle vara bättre att få åka hem, att jag fick stanna om jag ville, men att det kanske inte skulle vara så roligt att strosa omkring där nere om det kanske skulle mot förmodan dröja en hel vecka till innan det tar fart. Så, vi beslöt oss för att åka hem! 
Vid elva tiden kom min far och hämtade oss i Västervik, men påvägen hem började jag att må hemskt illa och tillslut kräktes jag! Fick stå ute ett tag, men begav oss snart hemmåt igen. Jag fick med mig en dos Citadon hem, vilket jag var tvungen att ta natten mellan lördagen och söndagen, så nu är dom också slut.


Hur jag ska orka med dessa sista dagar har jag ingen aning om, jag har ont, jäkligt ont, ingen vidare stor matlust, mår illa till och från, kan knappt sitta ibland + (äckelvarning!!) rinner om mig konstant, slem, flytningar - ja, allt utom vattenavgång! Idag hörde jag iallfall av mig till min BM här i Vimmerby, frågade om jag kanske kan få tid för gynundersökning så att hon kan kolla hur öppen jag är osv.. Jag är så osäker på hur det ska va med värkarna eftersom jag nu tycker att de nästan är så onda som de bara kan bli!! Nej, nu måste jag lägga mig!