Idag blev en glad dag • ♥ •

Fössta tossdan i mass  ... 5 mars 2020 ...
En dag jag sent kommer att glömma.

Idag vaknade jag upp med hjärtklappning och nervositeten var på topp, utan dess like!
Jag tror att jag lyckades dölja det ganska väl då min J inte gnällde och  barnen var glada och
kom iväg utan gnäll och gnabb.
(Ja, min nervisitet brukar innebära att barnen blir väldigt stressade).

De kom iväg och jag åkte med min mor in till staden - där något stort väntade.. 


Jag kan börja med lite bakgrund. 
Den 12 februari var jag iväg och gjorde mitt teoriprov.. XX/65 rätt blev resultatet. 
Enligt min egen åsikt och uppfattning förstod jag inte varför jag var så nervös innan detta prov,
då frågorna var mycket lättare än vad jag hade uppfattat de att vara.
Visst det tog ju sin lilla tid, 
jag var väldigt noga med att läsa vad som verkligen efterfrågades m.m. men samtidigt kände jag att det var för enkelt.
Och vi vet ju vad det kan betyda! Att man svarat fel även om man varit helt säker på att det var rätt..

När alla frågor var klara och det var inskickat och det ploppade upp "Godkänd" på skärmen kunde jag inte förmå mig att resa mig upp. Jag satt där på min stol mellan 30 sekunder till 1 minut innan jag gick fram till kontrollanten då jag var tvungen att höra om man fick det godkända via mejlen (vilket man fick såklart). Jag var säker på att jag nog precis hade klarat mig, säkert 52 så jag är på håret till godkänd.
 
Jag tog upp mobilen på parkeringen utanför för att kika - såklart var jag nyfiken!
Och där fick jag se det. 61/65 rätt.

En etapp var klar! 
Jag hade mina aningar om att jag nog precis skulle klara det, men det stora är ju ändå körprovet tänkte jag. 


Idag, nästan en hel månad senare var det dags att köra upp. Jag var nervös. Riktigt nervös. 
Jag bunkrade upp med sockervatten för att vara så pigg som möjligt när jag skulle köra. 

Väl när jag körde upptäckte jag så många fel jag gjorde, eller vad jag ansåg var fel.
För inte kändes det rätt. Och ett moment som jag inte tränat på, kom ju givetvis upp. 
Backparkering mellan två bilar. Hjälp! Tänkte jag. Så mycket kritik jag fått för min backning av göbben min, hur skulle detta gå?
Men jag fixade den parkeringen även om det tog lite tid. 
Dock kände jag mig så misslyckad på vägen tillbaka till trafikverkets lokal och efter vi parkerat, knappade han på sin dator och jag visste redan då att jag blivit kuggad..

"Okej, då var vi klara för idag då." vänder han sig mot mig och säger. 
"Du är godkänd och får ditt körkort hemskickat om ca 5 dagar". 
Jag satt där som en fågelholk och det enda jag fick fram var "Va?".
"Ja, du är godkänd".
Sedan sa han hejdå och gick. 

Glädje... Lycka... Rädsla.. Alla känslor på en och samma gång. 
Ringde till J direkt för att berätta. Jag kan fortfarande inte förstå detta! 
JAG HAR KÖRKORT! 

Trots dåligt självförtroende, ångest, utredningar, arbete, barn, skola, hundar, syskonkärlek mellan barnen, trötthet, minimal tid så klarade jag det! Enbart 1 körning med trafikskolan - jävlar alltså! 
Men detta hade inte varit möjligt utan min J! Hårdare person att köra med finner man nog ingenstans - men se vart det ledde mig! 

Nu öppnas många nya dörrar för min del. Ett nytt kapitel.
Snart kommer barnen hem och det ska bli så roligt att få berätta detta för dom ♥