Det är bra, jäkligt bra, verkligen!!!!
Nu kommer ett klagoinlägg igen! Haha. Det är sjukt hur allt kan vändas uppochner på bara några få minuter. Morgonen började jätte bra, barnen var glada, Paulineh åt sn gröt med god aptit och Diesel gick runt lite sakta i gåstolen. Jag gjorde kaffe, tog in tvätten som vi så klantigt glömde ute igår! När kaffet var klart, gick jag till datorn nere för att skriva bloggen, vilket jag gjorde och la in bilderna på vagnen som ni kanske vet. Under tiden fick jag ha Diesel i knät och när inlägget nästintill var klart började han gråta hysteriskt. Hans ögon kunde han knappt hålla öppna, så jag tog flaskan med ersättning till hjälp men det funkade inte. Istället fick jag försöka vagga honom i famnen, lägga honom, ge han Nezeril näsdroppar, gå med han tills om började värka men nej, han skulle bara inte sova! Han grät och grät, i nästan en timma och när han väl hade somnat i min famn, börjar min dotter med sina hyss!! Hon får tag i Jimmies hårfärg och ska ta ut alla tuber och flaskor som ligger där i, och eftersom det är ganska farligt för små barn att vara i närheten utav hårfärg måste jag gå upp och säga till henne. Då skriker hon åt mig och Diesel vaknar, för att återigen börja gråta och inte vilja någonting. Inte heller ger han sig, heller inte Paulineh som bara står och skriker. Nu är klockan halv tolv och Diesel ligger i sängen och bara gråter. Paulineh ligger med här, men hon säger inte ett ljud längre. Jag tror hon är trött!
Just nu känner jag mig som världens sämsta mamma som inte ens kan få min son att sova! Hur sjukt är inte detta? Mitt hjärta bultar, av ilska, trötthet och ledsamhet. Inte för att han inte sover, eller för att jag känner mig som en dålig mamma, nej. Utan för att jag ständigt har två skrikande barn dag ut och dag in. Och jag avskyr verkligen folk som säger hur mans ka göra när de själva bara har ett barn eller har flera år emellan. För det är verkligen inte samma sak!! När ska folk förstå?!
Båda kräver mycket uppmärksamhet, och jag kan inte bara sätta ner Diesel på golvet och säga "här, lek med detta medans mamma hjälper din syster.." Eller bestämma mig för att få en timmas egentid under dagen, för Jimmie klarar inte av att ha båda för han vet hur jobbigt det faktiskt är! Och visst är det en pappas uppgift att ha barnen då och då, men jag vill inte påfresta honom för mycket med tanke på hans hjärta. För jo, det ÄR verkligen så ansträngande att ha barnen! To.m jag får ont i hjärtmusklerna ibland när jag har båda barnen, då allt är stressigt och kaos hemma! Jag utsätter inte Jimmie för det, jag skulle inte klara mig utan honom om någonting hände med han.
Livet som två barns mamma, till två små är verkligen inte lätt och folk som säger hur de tycker man ska göra, som bara har ett barn eller större ålders skillnad emellan borde tänka sig lite för innan de yttrara sig. Nu menar jag inget elakt, att ni inte vet hur jobbigt det kan va att vara mamma, utan jag menar att det verkligen inte är samma sak, samma situation vi är i! Hade jag bara haft Paulineh, eller Diesel, eller om det hade skiljt lite fler år emellan, så någon utav dom hade kunnat vara lite mer "själv" hade jag levt på rosa moln!
Nu sover iallafall Paulineh, och Diesel lite halvt, men han gråter inte längre iallafall. Mitt huvud värker fortfarande från allt skrik och gnäll. Men jag tror jag vet varför Diesel är som han är. Kände i hans mun förut, och det börjar bli lite vasst i tandköttet nu. :)