Värdelös mamma
Idag känns det precis så. Eller ofta känner jag mig så. Det må också vara sant. Jag är inte ensam i min åsikt heller. Detta blir jag ständigt påmind om. Nej, jag tycker inte synd om mig själv - absolut inte! Det är mer en avsky för mig själv. Orken tar slut. Jag har världens godaste ungar, de är guldklimpar i skolan/fritids och på förskolan men hemma vänder allt detta och när man försöker sätta gränser hoppar andra in och påpekar hur hemsk man är. Inte bokstavligt, på andra sätt.
Jag skulle aldrig låta mina barn fara illa. Aldrig! Men tydligen är det fel att säga till sina barn idag, att säga ifrån på skarpen.
Frågan är; är det jag som är en värdelös mamma som vågar att säga ifrån, eller är det andra som ska lära sig att säga ifrån till sina barn?