Man blir trött helt enkelt.
Morgonen tillbringades i Västervik med man och son, dottra var i skolan. Satt på möte angående D och hans fortsatta tid och "behandling". Givetvis vill vi ha en utredning om eventuell diagnos finns men tyvärr kommer det att dröja ca ett år.. Fram tills dess ska vi aktivera vår grabb med diverse ting, kanske blir det bättre, han kanske växer från det, vi kanske hittar lösningar som fungerar och vi kan avboka allting - men i nuet väntar vi. Låter tiden gå.
Gårkvällen blev sen, låg säkert vaken till tolv för att sedan gå upp halv fem igen. Ja, jag är en sådan person som behöver tid på mig och nej, inte för att sminka mig och sådant, utan för att förbereda allt med hundarna, katterna, barnen osv. Det är viktigt med planering och strukturering..
Sedan gjorde mötet sitt. Många intryck. Nya intryck. Det gör att man blir extra trött. Inte bara trött för att man inte sovit, utan för allt som sker, alla tankar som väcks inuti än. Hjärnan går på högvarv. Så jag klandrar inte min son, han är nog allt lite lik mig till vissa delar. Han behöver ha struktur i sin vardag, välplanerade dagar, stressfria dagar. Vilket är lättare sagt än gjort.
Det försvårar en hel del att J äter hjärtmedicin och blir extra trött och jag blir trött för att det är ganska krävande att ha ett överaktivt barn samtidigt som man ska sysselsätta det andra barnet, även om P klarar sig ganska bra, vill man ge av sin lilla energi till henne också. Man blir trött helt enkelt. Hur mycket jag än sover (detta får jag höra ofta av min sambo, då jag ofta lägger mig runt åtta på kvällen och är lika trött när jag vaknar vid fem - "du är alltid trött") så är jag trött. En psykisk trötthet som sitter i hur mycket man än sover. Detta gör att mina små, speciellt D, känner av det och då blir det ännu värre givetvis - då har han något att spela på! Allt blir som en ond cirkel nästintill. Detta förstår inte många.
Avlastning var ett ord som kom att ha stor betydelse idag. Hon tonade det ordet mycket. Avlastning.
Mer barnvakt för att få mer energi, mer ork, mindre trötthet och mer tid för vart och ett av barnen.
Också kanske inom kategorin "lättare sagt än gjort" men visst, vi ska försöka lösa det..
Gårkvällen blev sen, låg säkert vaken till tolv för att sedan gå upp halv fem igen. Ja, jag är en sådan person som behöver tid på mig och nej, inte för att sminka mig och sådant, utan för att förbereda allt med hundarna, katterna, barnen osv. Det är viktigt med planering och strukturering..
Sedan gjorde mötet sitt. Många intryck. Nya intryck. Det gör att man blir extra trött. Inte bara trött för att man inte sovit, utan för allt som sker, alla tankar som väcks inuti än. Hjärnan går på högvarv. Så jag klandrar inte min son, han är nog allt lite lik mig till vissa delar. Han behöver ha struktur i sin vardag, välplanerade dagar, stressfria dagar. Vilket är lättare sagt än gjort.
Det försvårar en hel del att J äter hjärtmedicin och blir extra trött och jag blir trött för att det är ganska krävande att ha ett överaktivt barn samtidigt som man ska sysselsätta det andra barnet, även om P klarar sig ganska bra, vill man ge av sin lilla energi till henne också. Man blir trött helt enkelt. Hur mycket jag än sover (detta får jag höra ofta av min sambo, då jag ofta lägger mig runt åtta på kvällen och är lika trött när jag vaknar vid fem - "du är alltid trött") så är jag trött. En psykisk trötthet som sitter i hur mycket man än sover. Detta gör att mina små, speciellt D, känner av det och då blir det ännu värre givetvis - då har han något att spela på! Allt blir som en ond cirkel nästintill. Detta förstår inte många.
Avlastning var ett ord som kom att ha stor betydelse idag. Hon tonade det ordet mycket. Avlastning.
Mer barnvakt för att få mer energi, mer ork, mindre trötthet och mer tid för vart och ett av barnen.
Också kanske inom kategorin "lättare sagt än gjort" men visst, vi ska försöka lösa det..
Men idag när min älskade grabb kommer hem ska vi gosa ned oss i soffan och mysa (vila, men det håller jag hemligt för honom för att slippa diverse gnat och utbrott) tills tösan kommer hem. Då får vi hitta på något tillsammans och då kanske jag har fått lite mer ork åter igen.
Livet är inte lätt och absolut inte när man har ett barn med "speciella" behov.
Och hur det fortsätter återstår att se..
Livet är inte lätt och absolut inte när man har ett barn med "speciella" behov.
Och hur det fortsätter återstår att se..
