Familjen Bäckström

Förra veckan, faktiskt ganska tätt efter att nedanstående inlägg skrevs, så började jag med att plocka fram alla juldekorer, julgardiner m.m från källaren. Idag sitter allt på plats, om jag ångrar mig platsmässigt får jag ändra det sinom tid. 

Då jag inte har skrivit så mycket här, eller det blir tyvärr inte så när man har mycket att göra i livet, så tänkte jag bjuda på en liten uppdatering om allt som sker i mitt och min familjs liv just nu. 

Jag jobbar och står i på Silwer och trivs jätte bra med mina alltiallo sysslor, har to.m. fått en ny kund som inte haft oss på Silwer innan så det ska bli spännande och denne ska jag ringa upp strax och förbereda med tid och hur vårt första möte ska gå till. Annars blir det inte så mycket jobb för min del, vilket är både bra och dåligt, men det passar in i vårt liv helt enkelt. Då vi har våra hundar känns det bra att inte arbeta för mycket och så har min man sådan lön så att vi kan leva på hans i värsta fall när jobben sinar. De har stort förtroende för mig på Silwer och det tackar jag för och uppskattar enormt! Jag fick äran att vara deras "ansikte utåt" på en mässa, vilket resulterade i bra saker, både för mig och Silwer. Der är ett spännande arbete även om det just nu är mycket städning - men man gör det för en bra sak, man hjälper andra, vilket jag tycker så mycket om för man får så mycket mer tillbaka. En helt annan personlig kontakt.. 
Jag studerar fortfarande och har bara ett muntligt prov kvar som ska göras i december och jag hoppas det går bra. Visst är jag en aning nervös och blir lite smått illamående bara jag tänker på det men å andra sidan känns det så gött att det vara är detta kvar sedan är jag klar! Lycka! Och då skall här firas..
I mitt lönebesked denna gång fick jag dessutom ett presentkort till en fin restaurang av min chef vilket känns helt amazing. Jag är så glad för detta! Så jag ska ta med min älskade sambo ut ↓

Min sambo arbetar och sliter på sitt jobb, och förra lördagen åkte han på rejält med ryggvärk och blev liggandes på golvet i 3,5 timma. Han kunde då inte ta sig upp, inte röra sig utan bara låg på golvet och skakade av smärta. Riktigt otäckt. Han fick på på måndagen därpå åka till läkaren, fick tabletter och sedan en tid för röntgen av ryggen - som vi ännu inte fått svar på. Det räcker tydligen inte att han ska få äta hjärtmedicin hela livet, få åka på EKG varje år och ha återkommande hjärtflimmer, nej han ska få väldiga problem med ryggen också! Men han kämpar på, fyra dagar efter detta med ryggen var han igång på arbetet igen, fast med ont och i ett annat tempo - men han ger sig inte!

För P gick det lite trögt i skolan men enligt mitt tycke har det börjat klara upp sig och hon är väldigt duktig, kanske inte lika snabb som de förväntas vara (jag tycker dock att det är på tok för mycket stress i skolorna idag!) men hon gör det hon ska och kan det tillslut! De senaste gångerna de haft engelska glosor har hon satt alla rätt och det hade inte jag kunnat i hennes ålder med tanke på de ord som glosorna gäller.. 

För D är det väl lite sisådär. Han får som sagt inte äta socker, måste få i sig mer Omega-3 och röra sig mer. Och nej, det är inte för att han är överviktig för det är han verkligen inte! Han hade gärna fått lägga på sig lite mer, men för att han är så impulsiv i sitt sätt och för att vi ska förebygga lite annat i hans liv.. Väntar i nuläget på en remiss så vi får veta mer och kan känna en liten sten lätta (kanske). Just nu känns allting som om vi har gjort fel och man får en tår i ögat. Vår grabb! Annars är han riktigt duktig i skolan och får så mycket beröm utav lärarna, det är helt otroligt att en så "liten" pojk kan vara så duktigt. Hans läs- och skrivförmåga är ju närmare i toppklass och DET gör gott i våra magar. 

Våra hundar mår prima. De sover för det mesta, men kan ibland få lite småryck och vilja busa. De trivs tillsammans, far och dotter, och det bästa utav allt är att vi kan lämna Lovis hemma utan att hon river halva hemmet... Mja, okej, vi har haft ett par incidenter här hemma under en tid när ingen varit hemma men vi vet också om att hennes löpperiod skulle varit vid denna tid och det är inte helt omöjligt att det är därför hon beter sig som hon gör. Vet ni vad vi gör då? Jo, vi ställer fram några kartonger vi vill bli av med och så får hon gå lös på dom och vips... Så har hon något att syssla med när vi inte är hemma och så behöver vi bara slänga kartongen - som nu är i småbitar, i sopen. Detta gynnar oss allihopa. Haha. 
VI är ju givetvis noga med många saker när de ska vara ensamma hemma. De får inte ha mer utrymme än tvrummet, de får inte ha fri tillgång till mat, men vatten. Vi drar ur propparna till spisen ifall de skulle lyckas ta sig ut till köket. Vi lämnar radion på, de är alltid nyrastade när vi åker iväg, de får alltid lite ben innan vi åker och vi drar ned persiennerna. Pö om pö minskar vi en utav dessa saker. Det tar tid, men det får de göra för att uppfostra hundar tar tid och att lära de nya saker likaså. De är en del av familjen och de ska också behandlas väl!

Katterna lever också, busar och har sig. De kommer bra överens med hundarna och kan säga till om något är fel. Men vi är fortfarande övertygade om att vår hankatt Nisse skulle ha varit en hund istället.

Sammanfattningsvis har vi det bra, mår bra, lever bra och vi är Tillsammans. 
Barnen är duktiga och vi kämpar på. Detta får avsluta mitt inlägg för nu ska jag gå och ringa min nya kund.