Livet suger musten ur mig
Det är inget bra längre. Jag försöker och jag kämpar, men ingenting går bra.
Det går inte längre, jag orkar snart inte mer.
En del av mig säger att jag ska ge upp och en annan del säger att jag ska fortsätta kämpa.
Vad ska jag kämpa för?
Det känns som om ingenting finns kvar längre, som om allt är bortblåst!
Alla år. Alla stunder. All tid. Poff så är det bara borta.
Nej, det är inte som det har varit och jag tvivlar på att de kommer att återgå till det normala.
Just nu känns det som om jag kan kämpa och fortsätta hur länge som helst men utan resultat.
Hopplöst. Lönlöst. Varför?
Jag försöker ju! Jag sliter ut mig totalt men det är som om att det inte händer någonting.
När vet man att man ska ge upp? När vet man att det faktiskt är stopp? Är det nu?
Eller ska jag fortsätta kämpa för det som är värt att kämpa för?
Det går inte längre, jag orkar snart inte mer.
En del av mig säger att jag ska ge upp och en annan del säger att jag ska fortsätta kämpa.
Vad ska jag kämpa för?
Det känns som om ingenting finns kvar längre, som om allt är bortblåst!
Alla år. Alla stunder. All tid. Poff så är det bara borta.
Nej, det är inte som det har varit och jag tvivlar på att de kommer att återgå till det normala.
Just nu känns det som om jag kan kämpa och fortsätta hur länge som helst men utan resultat.
Hopplöst. Lönlöst. Varför?
Jag försöker ju! Jag sliter ut mig totalt men det är som om att det inte händer någonting.
När vet man att man ska ge upp? När vet man att det faktiskt är stopp? Är det nu?
Eller ska jag fortsätta kämpa för det som är värt att kämpa för?