Familjen Bäckström

Idag är jag återigen inbjuden till en arbetsintervju också denna i min hemstad.
Dock var detta arbete kanske inte ett "prio ett" jobb som jag i normala fall skulle söka, men jag tänkte "varför inte"... 

 

I fredags fick jag ett mejl om att ansvarig gärna ville träffa mig och vi bestämde till dagen. 
Just nu är jag inte så nervös som jag har varit innan till andra intervjuer - men samtidigt är jag förväntansfull.

Tänk om detta arbete inte alls passar mig? 
Tänk om jag skulle få det?
Tänk om jag Inte får det?
Tänk om det är ett toppen jobb?

- Så många frågor som cirkulerar i mitt huvud. Jag tror å andra sidan på ödet, 
får jag arbetet är det menat så - får jag det inte så är det också menat och då får man gå vidare.
Precis som jag har gjort sedan innan. Det är hur som väldigt roligt att få komma iväg på intervju så de får se mig och
att jag får chans att visa vem jag är, vilket kan löna sig längre fram i tiden. 

Det är några timmar kvar och jag hinner att ladda mig tills dess. Och som alltid ska jag bara vara mig själv..

Annars flyter allting på med lite mindre gupp kan man nog säga. Det är tuff med D från dag till dag. 
Vissa dagar är värre än andra och ibland tror jag att det helt enkelt beror på mig och mitt psyke.
Vilket gör det ännu svårare att hantera. Han mår bra i varje fall och det är det viktigaste!
P mår också väldigt bra och har återigen skaffat sig en pojkvän, en väldigt charmig och söt grabb. 
De umgicks hela söndagen och hade det väldigt roligt vad jag förstod det som,
och det är så mysigt att höra från hans föräldrar att de har så rolgit och trivs så bra ihop. 

P nämnde också att hans föräldrar tycker likadant om henne som vi tycker om honom, så det är ju positivt. 

Det börjar också att närma sig mitt och min fars 90års kalas. Så i helgen ska det handlas, det som går
och helgen efter - ja då är kalaset och mycket skall göras.. Kommer man hinna?!

Veckan efter sker det andra roligheter och med det får vi säga "fortsättning följer..."