Gravid i vecka 39 (38+1)
Jag är trött, deprimerad, arg, sur, besviken, har extremt ont i magen, svanken, ljumskarna och faktiskt en strålande/ilande smärta i underlivet! Värkarna tycks inte vilja stanna, utan de kommer och går precis som de vill, men avstannar alltid! Igår trodde jag dock att det verkligen var på G, både jag och Jimmie satt uppe mitt i natten och klockade värkar. De kom och de gick, de var mycket oregelbundna, både korta och långa, var mellan en halv minut och två minuter mellan dom. Men efter 16 minuter försvann värkarna helt!
Ja, jag vet det är idag bara 12 dagar kvar tills plutten är beräknad att komma men jag måste erkänna att nu är jag riktigt trött på att vara gravid! Hur jag än rör mig får jag ont, hur jag än ligger till sängs har jag ont, minsta lilla rörelse som det lilla livet gör, har jag ont. Ryggen bränner för att magen nu är så tung. Min aptit har minskat, likaså min sömn. Illamående som heter duga, till och från varje dag. Visst är jag bra på att klaga? Men i vecka 39 är barnen helt färdig växta och redo att se dagens ljus, så varför vill inte min lille krabat titta ut? Dessutom har jag värk i magen när den blir hård och hård blir den ofta och länge nu. Vad jag vet så är det inte bra(?) Har funderat nu ett par dagar på att ringa in till förlossningen för en kontroll, men jag vill inte åka in för att sedan få åka hem, även om det sägs att en gång för mycket är bättre än en gång för lite. Förlossningen ligger trotts allt ca 5mil härifrån, att åka fram och tillbaka tror jag varken gör gott för mig och den lille, jag menar, jag blir lätt irriterad och uppstressad! Dilemma på dilemma.. Sen är det inte så lätt att ta hand om min lilla tös nu när jag mår som jag gör, vilket jag får göra varje eftermiddag helt själv + att hon nu tydligen har kommit in i en kläng period då hon bara vill bli bärd och eftersom jag blir så lätt uppstressad tar jag upp henne när hon gnäller, vilket absolut inte är bra!
Nej vi får helt enkelt se, sa att jag inte ska skynda på eller liknande eftersom han kommer när han väl är redo, men hur länge kan det egentligen dröja nu?