Börjar komma tillbaka!

Idag känner jag mig nästan helt frisk, förutom en tät näsa och rethosta så jag nästan hostar upp mina lungor. Med andra ord ska jag försöka få lite gjort här hemma idag, för nu när jag har varit dålig har saker lagts på hög. Det ska dammsugas, och tvätt ska hängas in för jag har verkligen inte orkat med det. Och Jimmie har heller inte varit så kry till att orka göra det. Så idag får jag slå näven i bordet och göra lite! När man går hemma ska man inte bara lata sig, och jag får så dåligt samvete när jag är sjuk för att jag inte förmår mig att göra någonting hemma! När jag väl då ska göra någonting så känns det som om jag stressar ihjäl mig! Ja, detta är mitt liv. Folk tror inte att man kan vara stressad bara för att man går hemma med ett, två barn men jo, det kan man och jag är ett gott exempel på det! Iallafall enligt Jimmie..

Jag hinner aldrig med mig själv, jag glömmer bort mig helt enkelt. Ibland hinner jag inte ens borsta tänderna fast jag är i badrummet och hjälper barnen att borsta. Mm, så stressad är jag och det känns som om jag aldrig kan lugna ner mig, inte ens när barnen sover. Oro känslan i magen kommer då, att det bara känns onödigt att sova för jag vet att Diesel när som, ändå kommer att vakna. Jag har alltid fullt upp om dagarna, det ska läggas in disk i maskin, tvättas varje dag nära inpå, det ska läggas in tvätt, det behövs dammsugas varje dag (och jag skojar inte!), skura behövs varannan dag då barnen spiller och har sig. Det är full fart varje dag, även om det inte alls är mycket att göra en dag, så hittar jag alltid någonting att göra hemma, som jag anser måste bli gjort. To.m julkort, födelsedagskort känner jag press att göra, även om jag finner det avslappnande känns det stressande. Men när min kropp strejkar på detta sätt, som jag snart ska skriva om, då vill jag ibland verkligen uppsöka en läkare.. Jag är beroende av kaffe (men vilken mamma är inte det?), jag får jätte ont i huvudet om jag inte får i mig kaffe! Mina hormoner har ett eget liv, och ibland undrar jag om jag har PMS för jämnan(?) Ena minuten kan jag vara på topp humör, vara glad och se livet från den ljusa sidan och en minut senare vill jag bara gräva ner mig och skrika! Men det jag finner mer allvarligt, är mina konstanta blödningar. Det går max 1 vecka på månaden som jag inte blöder. Ibland är det mängder, och varken tampong och bindor hjälper som skydd, medans det andra dagar bara är några droppar. Ja, då var det sagt! Jag bävar inför att säga det, inte ens Jimmie vet om att jag blöder så mycket. Antagligen har jag inte sagt detta till någon, för jag vet att folk bara kommer skriva att jag måste uppsöka en läkare eller gynekolog om det. Men jag har inte tid, det finns ingen barnvakt att få! Så det spelar ingen roll.

Nej det börjar bli för deprimerande, jag drar mig nu..

1 Frida:

skriven

Äter du några p-piller eller något annat skydd med hormoner? Jag åt mini piller men kan inte ens äta det. För fick som du beskrev det med blödningar. Så slutade äta dem och du är det bra igen.

Kommentera här: