Jag är inte tillgänglig men gör det ändå.

När jag gick mot datorn visste jag precis vad jag ville skriva men sekunden som jag öppnade dess lock stod hjärnan helt still och jag inser att det faktiskt inte finns någonting alls att skriva om. Vem vill höra mitt gnäll, mitt tjat om världens orättvisor, bakverk, barnen  - ja mitt liv överhuvudtaget?! Ingen antagligen. Jag vill heller inte höra om det, hur misslyckat allting är just nu. Ja, ni ser, redan nu beklagar jag mig. Sorgsam människa. Jag. Som för några månader sedan såg fram emot livet, framtiden. Gnistan brann ut. Den tog inte fart och kom i en ordentlig låga. Verkligheten kanske kom ifatt mig? Min rosa bubbla sprack. Mina drömmar, vilka drömmar? Min stora dröm är att få driva en egen butik, sälja billigt, bra kvalité, må bra, vara lycklig. Men den drömmen känns just nu väldigt långt bort. Ja, så långt bort så man skulle kunna se den om ca 100 ljusår kanske?
 
En annan dröm är att få en stor familj, fler barn, ja jag vill ha bäbisar runt omkring mig! Kanske har jag glömt bort hur det är med alla vaken nätterna med skrikande och hungriga bäbisar, hur omtumlande det är när värkarna satt igång, hur man måste plocka bort alla ömtåliga saker i barnens räckvidd. Eller så älskar jag att ha bäbisar omkring mig. Jag kanske är gjord för att vara mamma, ta hand om bäbisar hela dagarna - men hur skulle livet se ut då? Jag är ingen människa som vill leva på barnbidrag och föräldrapenning, jag vill skaffa mig en karriär. Bli något. Ha något. Jag vill kunna handla saker till mina barn, spara mycket pengar till dom, unna mig själv lite, men samtidigt veta att man har något att gå ifrån, komma hem till, gå till, få något för jobbet.. Ni förstår nog vad jag menar. Många skulle nog föreslå att jag ska börja studera - men jag är inte 18 längre. Halva livet är nästan förbi känns det som och att börja med studier skulle inte fungera för mig.
 
Jag vet inte vad jag vill göra! Jag vill prova på saker, veta vad det innebär, om det är rätt grej för mig. Nej, jag är inte kräsen men jag vill prova på fler yrken. Jag har provat på att vara barnskötare, vilket var kul, barnen uppskattade mig men det är ingenting jag vill hålla på med i framtiden. Att ta hand om äldre har jag också provat på och det gav mig mycket - mer uppskattning av livet, men jag tror inte att det är något jag vill jobba med hela mitt liv, men visst, jag skulle kunna tänka mig det. Jag har provat att jobba på ett café, det gav mig inte något att längta efter heller. Nej, att servera/laga mat m.m är nog inte min grej. Det jag vill är att jobba i butik. Smycken eller kläder, mat kanske to.m passar min smak. Jag har jobbat som telefonförsäljare och det är något jag aldrig kommer att göra om! Det känns helt fel att ringa upp någon och dess partner svarar ledsen, berättar att personen jag söker nyligen gått bort och då får man höra från de man jobbat för att i Den situationen skulle jag föreslå den Partnern(!) att gå med på en försäljning.. Nej nej nej. Absolut inte. Jag fick inte ens lön för mödan.. Så nej. Ja jag söker nytt jobb, ja jag är tillgänglig ute på arbetsmarknaden och jag mår varken bra eller dåligt för det. Jag vet bara inte. Det är allt jag vet. Att jag faktiskt inte vet ut eller in.
 
När jag får ett jobb så kommer livet ändras dramatiskt. Det kommer bli så mycket svårare att leva, och i vissa lägen är inte pengar allt. Man måste kunna må bra också. Det kommer bli svårt.
 
Men nu lever jag en dag i taget och dagen idag känns inte alls bra. Ytterligare en gång är jag nere i en svacka. En grop. Botten. Vem vet när jag nästa gång kan ta mig upp..
1 Anonym:

skriven

Idag måste man ha en utbildning om man vill göra karriär.

Svar: Jag vill inte göra karriär, jag vill bara ha ett helt vanligt jobb. Men visst har jag ögon och öron på att utbilda mig till att förlänga ögonfransar och fixa naglar.. ;)
Jessica - 25 - Mamma - Fru Bäckström (snart!)

2 Lisa:

skriven

Vill man ha jobb idag så måste man ha en utbildning. Annars kommer man nog sitta hemma resten av livet. Det låter mer som att du inte vill plugga. Man kan ju liksom ta lite i taget och inte läsa allt.

Svar: Hej! Jo det är nog så idag, speciellt om man vill satsa på något riktigt bra och lönsamt jobb. Jag hade gärna velat jobba som revisor, men som sagt har jag ju inte den utbildningen på långa vägar. Jag vill gärna plugga, men jag är nog i grunden lite feg för att verkligen "ta steget". Men till hösten ska jag söka. Åtminstone så jag fr plugga in gymnasiet och sedan kanske jag får upp gnistan för att läsa vidare.
Jessica - 25 - Mamma - Fru Bäckström (snart!)

Kommentera här: