Varma dagar & varma vindar
Dagarna flyger fram. Ibland känns dagarna längre och ibland undrar man vart veckan blev av. Idag är en sådan dag jag undrar vart dessa två veckor flög förbi? Vad hände, vad gjorde vi? J fick jobba förmiddag två veckor i streck då det var lite strul på hans jobb. Och jag tycker om när han jobbar förmiddagsveckorna - då får vi mer tid till familjen och speciellt denna vecka har det bara varit vi, familjen. Han tog åt sig när jag berättade mina känslor för hur det är här hemma och sedan la han märke till att D faktiskt behöver sysselsättning. Han behöver komma bort från hemmet och få göra saker - han blir lugn då! Så denna vecka har även D varit lugnare. Även om vi fått tagit i med hårdhanskarna när det gäller tandborstningen... Han har aldrig varit svår med den biten innan, men nu vill han gärna slippa. Eftersom P hade en sådan period i sitt liv pratade vi med tandsköterskan om det problemet - vi fick till svar att det var bara att lägga ned honom på golvet och borsta mot hans vilja om det inte gick att få han att öppna munnen på annat sätt. För tänderna ÄR viktiga, även om de ska tappa dom!
Så i tre dagar denna vecka har vi fått lägga ned D på golvet, borstat mot hans vilja med gråt och skrik - men skam den som ger sig! Idag var han jätte duktig och öppnade munnen utan protester och jag fick borsta. P är mer självständig, hon borstar först själv och sedan borstar jag (eller J).
Nog om det!
Denna vecka har nog känts kort då vi haft att göra varje dag och värmen gör gott för själen. I måndags kommer jag inte ihåg vad vi gjorde (minnet är gott men kort.. ) , i tisdag cyklade jag och P hem till mormor Anette efter dagis medan D åkte med J och fiskade, de tog båten ut på sjön. Mycket nyttigt för D! Och nyttigt för mig och P att få göra något tillsammans. P orkade cykla hela vägen hem till mormor och tillbaka - utan gnäll eller tjat om att det var varmt eller jobbigt, eller tröttsamt. Men somnade snabbt på kvällen gjorde hon ;) haha.
Igår däremot kändes minutrarna som timmar! När J vaknade efter sin middagslur började hans hjärta att rusa i samband med hjärtklappningar.. Han blev yr och kunde inte hålla upp sina armar i luften och tillslut föll han nästan omkull i hallen! Vi var på G att ringa ambulans men envis som J är(!!!!!) så ville han avvakta. Så vi åkte ut till min far, för att sedan åka till sjön och spendera resten av eftermiddagen/kvällen där. Hjärtat fortsatte rusa några timmar för att sedan lugna ned sig.. Jag tycker det är så otäckt och igår blev jag arg på honom när han valde att avvakta! Vi vill inte förlora honom! Men han säger själv att han inte är rädd att dö. Jag förstår inte att läkarna inte väljer att gå vidare med det bara för hans "nya" prover är bra!! Något är ju fel när härtat rusar när man bara har vilat och sedan inte ger med sig förrän efter några timmar!!!!! :(
Nej. Jag blir bara ledsen när jag tänker på det!! Bild från badet nedan.
I helgen blir det lite utflykter och nästa vecka jobbar J eftermiddag + att han äntligen ska åka och röntga hela sin rygg för att få reda på vad felet är med den! I all önskan hoppas jag att även hjärtat har med ryggen att göra, då blir han fri från de flesta krämpor han har.. Eller så börjar han bli utbränd så som han sliter!!
Om 8 dagar far vi ifrån detta land. Jag, mina barn, J och min mor å far. Det ska bli så himla skönt!! Att få komma hemifrån och inte tänka på något - inte städa - inte laga mat - bara ha det bra! Samma dag börjar min 5 veckors ledighet och på fredag nästa vecka börjar J sin semester. Om det är efterlängtat? JA!