För länge sedan..

Tid.. Tiden går..
 
Den står verkligen inte stilla & nu är det 2år sedan som jag gav er minsta lilla uppdatering. 
Det har verkligen hänt så mycket & jag vet knappt vart jag ska börja. Roliga, sorgliga, glada & tråkiga saker har inträffat. Saker som påverkat vårt liv enormt. 
 
Vår dotter, som sist var en bebis, är nu stor & så duktig. Intelligent. Tyvärr har en del otur medföljt. Hon väntar nu på 2 stycken olika operationer som hon ska genomgå. Den första är för hennes hälsenor/musklet - då de är för korta & idag går hon så nätt på tårna likt en söt ballerina. Visst är det sött, men aboslut inte bra! Vi har väntat på denna operation i mer än ett år men tyvärr inte fått tid, varken inom närtid eller framtid mer än att vi vet att den ska bli av då hon har vissa svårigheter som påverkar hennes livskvalité. Nej, hon har inte autism eller någon annan diagnos om någon funderar på detta med tanke på att det finns i familjen - det är helt klart & fullt utrett att hennes hälsenor/muskler är för korta.
Den andra operationer innefattar minskning av halsmandlar & eventuellt körteln bakom nästan. Hon har sedan bebis tid alltid snarkat, vilket vi inte la så stor notice om där & då, men efter en svårt & långdragen förkylning förra året fick vi åka in till läkaren lite mer akut & där upptäckte läkaren att hennes halsmandlar var mycket förstorade. Remiss till specialist & snabbt som attans fick vi beskedet att hon även ska operera dessa. Vilket skall göras nu i höst. Exakt tid har vi ej fått ännu. 

I början på året fick vi vara med om något utav det mest tragiska & turbulenta hittills i vår familj.. Min svärfår, min älskade mans pappa, gick hastigt bort. Vilket gör mig ledsen & tårögd fortfarande. Trots sina problem & missbruk, missskötsel & allt där till, kunde jag aldrig fått en bättre svärfar. Detta tärde extremt mycket på familjen så ni anar inte! Ett nedslag som kom att påverka oss ordentligt! Ingenting har varit sig likt sedan dess.. Djup sorg & otroligt svårt att ta sig vidare.. Värst är det såklart för min älskade man, då han fortfarande drabbas av mardrömmar & minnen, stunder som han inte kan lägga bakom sig. Ständigt väntandes på samtal från sin far.. Som kom så ofta förr. Men aldrig nu.. Ja, ni kan kanske tänka er. Det är lugnt på den fronten men på ett tragiskt sett. Det är tomt.  Vi fick, pga detta ta hand om våra gamla katter som han fick av oss, då hans hade gått bort för några år sedan. En är helt normal medan den andra har varit mycket traumatiserad & är väldigt skygg, nervös & oförutsägbar. Men de har verkligen blivit som en del av vår familj.
 
D hade en extremt tuff tid i klass 6, där hans nya lärare var upptiktigt sagt elak på ett utstuderande sätt. Inte elak fysiskt, men psykiskt. Detta fick hela hans klass även se, hur denne betedde sig mot honom. Det innebar ett år fullt med ångest, aggrissivitet & altl ni kan tänka er!! En mardröm nästintill. Läraren ljög om saker som hänt i skolan, ljög om saker som han sagt (fast han inte sagt det) som är väldigt allvarligt när det kommer till medicineringen som han har. Riktigt otäckt. Så illa att faktiskt BUP fick kontakta skolan gällande dessa. 
Detta påverkade även hans övergång till högstadiet. Han blev placerad i en klass helt utan en nära vän som är absolut kaotiskt när det kommer till barn med diagnoser. Samtidigt som man får information om att de ska ha med sig en trygg person från sin gamla klass.. Men inte han... Nej nej. Läraren & rektorn samverkade för att han skulle hamna i den klass han började i.. Hur tror ni detta fungerade? Inte alls! 
Vi hade en son klarade av 2,5 dag i skolan i den klassen - sedan fick han så grov ångest att han bara grät på morgonen innan han skulle gå till bussen, gick ibland till bussen men låtsades att han missade den & satt sedan utanför ytterdörren för att han mådde så dåligt! En förälders mardröm. 
Men... Tackvare en underbar, helt fantastisk skola löste de detta så bra & vi är såååå glada över detta!! Vi kan inte beskriva nog hur bra det är nu. Även om han inte är tillbaka till en ny klass, utan bara i en resursklass, så fungerar det så bra & han är så glad. Han påpekar även att han längtar till skolan nu. Han ligger heller inte alls mycket efter längre i ämnen som innan. Allt handlar om miljö & rätt lärare! Vi kan också tillägga att i klass 6 fick han underkänt i alla ämnen som han hade sin klassföreståndare i, den jag nämnde ovan, vilket jag tror den nya skolan sett också. För alla andra ämnen, med andra lärare har han i varje fall blivit godkänd även att han varit borta en del... 

Idag har vi en glad son & inte en ångestfylld dag har gått. 
 

Sedan kan jag ta upp något som rörde vår familj mitt i. J fick förra veckan en TIA, troligtvis pga hans förmaksflimmer. Men de vet inte helt ännu & han har kontroller hos en läkare för att få bukt med detta. Dessutom har han fått en ny hjärtmedicin som, än sålänge, fungerar. Mer vet vi inte.. MEN LIVET ÄR SKÖRT. MAN MÅSTE TA TILLVARA PÅ ALL TID MAN HAR TILLSAMMANS.
 
Nu måste jag återgå till mina små extra studier. Framtiden är spännande.