Sista november för detta året

Jag har egentligen inget nytt eller intressant att skriva men jag känner att jag behöver skriva av mig. Så idag är en sådan dag då jag inte orkar göra någonting. Ja, förutom skolarbetet för det måste givetvis göras. Men hemmet. Det är mängder med tvätt i tvättstugan, det mesta visserligen rent, men jag orkar verkligen inte plocka in det! I köket är middagsdisken inte inplockad, det behövs dammsugas och skurat, soffan behöver få sig lite kärlek - men jag är helt slut. Förkylningen vill heller inte ge med sig och jag misstänker att to.m min feber börjat komma tillbaka. 
 
Och så ska jag berätta en liten historia:
G kommer ifrån en familj med en mamma, en pappa och en storebror. G har kämpat sig genom livet, hon kunde inte gå kvar i skolan när hon var yngre vilket resulterade i att gymnasiet heller inte gick att få ihop med några bra betyg - men studenten lyckades hon ta. Under set sista året lyckades G få sig en pojkvän och han flyttade till henne. De levde lyckligt, och efter G's tid i gymnasiet flyttade de till en egen lägenhet. Ingen utav dom hade jobb och fick skrapa ihop pengar för att överleva. G's pojkvän fick ett jobb och det gav dom lite hopp. Efter ett tag fick de beskedet att G var gravid och de väntade en flicka. 
Men enda sedan G blev dålig som yngre, behandlade man henne som "det svarta fåret" , "the devil" osv osv. Hon var inte mycket värd för någon tyckte familjen, iallafall så som G uppfattade det. Detta fortsatte (och gör än idag!), det var ständig tävlan mellan G och hennes bror. Så fort de skaffade barn, var G's bror tvungen att göra det strax efteråt - men när G's bror fick barn var allting så mycket speciellare tyckte övriga familjen - bortsett från G's pappa, för han såg vad saker och ting handlade om - han lyckades öppna ögonen, mja, lite på glänt i varje fall! Livet för G och hennes partner har fortsatt såhär, så fort G och hennes familj har lyckats med någonting - då har G's bror slagit till med storkovan och "försökt visa sig bättre, rikare, mer märkvärdig, mer värd som människa.." och jo, han lyckades med det, för G's mamma iallafall. Det är alltid G's bror som får barnvakt, ja, G's mamma tar to.m ledigt från jobbet för att ha hans barn och inte ens när G blev opererad för magkrångel kunde hon ta ledigt för att hjälpa till med barnvakt! 

Dock anser G och hennes man att de är mycket starkare än G's bror som tydligen inte kan ta hand om sina barn själv, utan måste ständigt ha hjälp med det ena och en det andra. G's familj har alltid fått klura ut livet, fått knixa och knåpa. G får sällan kläder till sina barn, men hennes bror får det till sina väldigt ofta! Säger G's bror hoppa, givetvis gör alla i övriga familjen det - och vet ni varför? Jo, för han blir så tjurig annars talade G's mamma om för henne. En gång hade G's bror tydligen bara lagt på luren när hon sa nej till en sak.. 
G lämnar inte bort sina barn när dom är sjuka, som det faktiskt hänt att G's bror har gjort. 
G och hennes sambo får ta ledigt om de behöver hämta tidigare från förskolan, skolan eller om det är stängt osv. Vad tror ni G's bror gör? Ber deras mamma/pappa! 
 
Nu ska de gifta sig. De har begärt 25000kr utav sin mor, och lika mycket av sin far. Vet ni vad G gjorde då? 
Hon ställde sin far mot väggen och sa; eftersom det ska vara rättvisst och jag och min sambo inte ska gifta oss, då måste det ju innebära att jag får 50 000kr i handen då?! G har inte fått svar på detta eller haft kontakt med sin mor. Dessutom, om det nu går igenom, är planerna på en flytt nära. G's familj kommer inte gå på bröllopet antagligen, och de kommer ev. to.m sluta kontakten med dom. G kan helt enkelt inte bara se på när hennes bror beter sig som han gör. Rättvisa inom familjen?
 
Ibland kan jag sätta mig in i G's situation - jag känner igen mig så otroligt mycket så det är skrämmande faktiskt. När jag läste detta, kände jag bara att detta Måste jag få lägga ut! G vill inte gå ut med sitt namn, sin brors namn eller sina föräldrars (och jag förstår henne!) så jag visar hänsyn till det, hon ville heller inte att jag länkade till ursprungstexten, vilket jag annars är väldigt noga med när det gäller källor osv. Ja, jag frågade denna G om jag fick lägga upp texten - ni som tror mig läs och begrunda - ni andra kan bita er i näsan!
 
 
Och de som tar åt sig.. Ni kanske borde tänka om i era liv?!
 
Nu avslutar jag. Sitta ned gör min näsa ännu tätare. Tjingen.
 

Jag tackar för det goda ordet

Har precis tagit paus ifrån skolan och tog den vanliga förmiddags promenaden med Lovis. Alltid lika uppfriskande. När vi var ute mötte vi också en gubbe med en annan vovve, en tik det med (kan tillägga att Lovsan löper så hon känner sig lite obekväm med andra tikar just nu) så det blev ett hopp och två små skall. Men det är ju normalt i denna tid. Den andra hunden var hur som helst en valp, 8 månader och ville inte riktigt sitta, hehe - fast å andra sidan ville inte Lovis det heller idag, ja hon brukar det annars, tror det var lite för blött och kallt på marken. 
 
Vi pratade lite och strax innan min mobil ringer och avbryter vårt samtal, säger han "det märks att du och din sambo kan med hunden och har bra pli på henne" den kommentaren tackar jag för. Ja, han är den första som sagt så till mig och för er som inte vet, så är jag ej uppvuxen med hundar (hade ju vår busige Chuck för 4år sedan men han kunde ju inte jag ut och gå med) J å andra sidan är uppvuxen med hundar. 
 
Ja, jag faller för sånt smicker ;) 
 
 
 Vår Lovis är bedårande!
 
 
 
Jag ville bara dela med mig utav detta för gubben var trevlig, hans hund och det var ett trevligt samt intressant samtal vi hade. Tills min mobil ringde, det var min mor som undrade om vi ville köpa hjortkött, hehe. 
 

Hostig morgon

Med kyla kommer förkylning, ja. Som ett ögonblink kom en jobbig förkylning i torsdags kväll klockan sex. Den har varit ihållande sedan dess och besvärlig. Jag reagerar inte så hemskt mycket på förkylningar mer än att de är jobbiga, men idag resulterade det i hosta och en gnutta feber. Hostan tär på ryggen och lungorna hoppar upp och ned. 
 
Egentligen hade jag mest utav allt viljat lega kvar i sängen,  snurrat runt och myst men så är ju inte livet för denna mamman. Barnen ska till förskolan och skolan, jag ska plugga - men idag kan jag faktiskt mysa ner mig i soffan och göra det. Två inlämningsuppgifter ska bli klara och skickas in och en ny kommer idag. Inga möten eller gruppsamtal så det känns okej. Möjligtvis inkommer en matteuppgift under morgonen men å andra sidan kan jag fixa den när jag vilat upp mig lite till eftermiddagen.
 
Oj vad klockan går! Tjugo över sex redan. Om ca 50min. är det dags att ta på sig ytterkläderna och sedan gå, men innan dess ska frukost ätas upp, tänderna borstas, barnen kläs på (givetvis gör de det själva) och jag ska försöka få mig klar, går lite i slowmotion men ändå. 
 
Ha en fortsatt trevlig måndag.