Mår väl inte topp..
Hela dagen har varit upp och ned. Igår kändes det ganska bra. Inga tabletter på hela dagen, knappt på hela helgen! Men idag.. Vaknade trött, ingen matlust, ingen ork, ingen lust till någonting. Bestämde mig för att ta bort plåstren på magen efter titthåls operationen och det visade sig att det hade blödigt lite till. Diesel slog till mig i magen i fredags, så jag vet inte om det var då det gick upp eller om det varit sen innan/senare.
Men det var inte därför dagen var kaos.. Jag tror jag börjar bli deprimerad.. Igen.. Gråtit floder idag, gömt mig i tvättstugan för att inte barnen skulle se det.. Fast varje gång jag samlade mig, och barnen började slåss, som de gör varje dag/stund på dygnet, så kom tårarna igen.. Frustrationen växer.. Jag vet inte hur länge det ska gå och hur länge jag ska orka. En dag kommer jag bara bryta ihop. Lägga mig och inte kunna ta mig upp. Sök hjälp! Men det går inte. Det finns ingen tid. Inga pengar. Ingenting. Slut. Jag orkar inte med mig själv!
Jimmie ringde förut och berättade att hans jobbarkompis/granne föll ihop på jobbet idag och fick åka iväg med ambulans. Han vill åka och hälsa på ikväll. Det är väl inte så dumt eller fel. Men jag orkar inte med mer folk som hamnar på sjukhus eller sjukhus överhuvudtaget!
Det är säkert bara en svacka jag är nere i, eller så är jag inte helt återställd efter operationen, har ju faktiskt bara gått en vecka, men jag borde väl inte ha ont än? Idag fick jag ta smärtstillande på nytt. Jag hoppas att det är operationen som gör ont, så det fortfarande inte är massa kludd i magen...
Jag är trött och utmattad hela tiden. Jag är inte hungrig eller sugen på någonting. Det känns som om jag sprungit ett maraton, så slö är kroppen. Barnen beter sig värre än någonsin (som de också gör när jag är som mest sårbar!).