En snabbis, en sista maj.

Har lite tid över. Lite tid. Jag ska om lite mindre än en timma hämta hem mina ungar från fritids. 
Egentligen gör jag ingenting, förutom att sitta och vänta på återkoppling från skolan. 
Det är nervöst. Tänk om man inte blir godkänd i någon kurs? Hur går man vidare då? Vad händer då?

Just nu är mycket på nedgång för min del. Samtidigt är det annat som är på uppgång - 
men den perfekta balansen verkar inte finnas där. Och än värre om man får ännu fler tråkiga besked.. 

Imorgon är det sista dagen för mig inom skolan för denna termin, sedan återstår bara en kurs..
Om man blir godkänd nu vill säga.. 

Jag tycker väl annars att denna termin har gått överväldigande fort om man ser tillbaka hur trögt det annars har sett ut när man studerat. Det kanske beror på att jag trivs så bra med det jag läser eller för att jag förstår mig på det jag läser? Kurserna kanske är menat för mig - även om jag har strulat till det en del för mig själv denna termin, i sluttampen på en kurs. En viktigt kurs. Så egentligen känner jag... "bara jag blir godkänd med ett E är det okej", fast ändå vill jag ha ett A eller B på denna kurs som jag fått i de andra kurserna - men man kan väl inte få allt. 
Å andra sidan kanske jag inte ens lyckas få ett E, tackvare de små missar som skett? Jag har försökt. 
Jag har gjort så gott jag har kunnat, men det var svårt då lärarna körde med gamla uppgifter som inte alls stämde in med "årets" vilket gör det mycket komplicerat när det handlar om bokföring etc. Men men. Som elev har man väl aldrig rätt att gnälla eller säga sin åsikt verkar det som hur tufft det än blir när det egentligen är uppgiften som är fel. Jag får väl leva med den saken och även de andra i kursen - men de kanske lyckas bättre ändå?

Förlåt för mitt dravell det är väl kanske inget någon annan vill läsa om. 

Annars flyter livet på i den mån som går. Sommarlovet närmar sig såväl för kidsen som för mig och semestern kommer allt närmre. Fast det är fullt upp fram tills dess med allt möjligt. Många förändringar. Mycket "att göra" som man egentligen inte vill eller skjuter upp hela, hela tiden. Usch och blä. Ibland vill man bara lägga sig ned och sova. Den lilla tid som familjen får över hittar vi på saker tillsammans. Och ibland tar vi oss tid och skjuter upp allting annat. Familjen är och kommer alltid förbli viktigast så att vi skjuter upp saker pågrund av det gör mig ingenting allt annat kan ta sig..Ungefär.. Haha.. 

Nej, nu är det tack och hej. Har ju uppdaterat er lite nu ni som läser. Som sagt är det fullt upp hela tiden och när man ska få tid till sig själv eller till något roligt, ja det får väl vänta några år.... Suck... 

Kommentera här: