Denna dag ska snart bli ett minne blott
Idag är det absolut ingen bra dag! Jag mår extremt psykiskt dåligt. Jag har verkligen hamnat
djupt ned i kurvan, just idag. Varför det blev just idag, en utav mina få lediga dagar och
då kommer denna dagen som gör att jag inte kan hålla mina tankar och mina tårar borta.
Kanske för att det har varit så mycket med jobbet, eller kanske för att min sambo var ute hela
natten med grannen och kom hem på morgonkvisten? Kanske för att det känns som om han hellre
vill umgås med "fyllon" än med mig. Det kanske bara är så att jag har så pass dåligt samvete
för att jag har jobbat hela jäkla sommaren och knappt umgåtts med min familg..
Jag vet inte, men i mina tankar kan det bero på allt och lite till. Allt för att jag är jag.
Min depression och min panikångest är såklart den största faktorn till att jag mår såhär stundom.
Och att det kommer när jag är ledig beror väl givetvis på att de andra dagarna hinner jag inte med
att ens tänka eller knappt öppna min "vanliga" hjärnverksamhet. Det har varit en tuff sommar.
J märkte direkt att det inte var som det skulle idag och när barnen började tjata om att de ville med
till Västervik så sa han inte nej. Detta kan tyckas vara en hjälpsam gest men i mina tankar handlar
det mest om dålgt samvete eller självömkan som han sedan tror jag ska omvandla till hjälpsamhet.
Vad det verkligen betydde lär jag inte luska ut i mitt tillstånd idag.
djupt ned i kurvan, just idag. Varför det blev just idag, en utav mina få lediga dagar och
då kommer denna dagen som gör att jag inte kan hålla mina tankar och mina tårar borta.
Kanske för att det har varit så mycket med jobbet, eller kanske för att min sambo var ute hela
natten med grannen och kom hem på morgonkvisten? Kanske för att det känns som om han hellre
vill umgås med "fyllon" än med mig. Det kanske bara är så att jag har så pass dåligt samvete
för att jag har jobbat hela jäkla sommaren och knappt umgåtts med min familg..
Jag vet inte, men i mina tankar kan det bero på allt och lite till. Allt för att jag är jag.
Min depression och min panikångest är såklart den största faktorn till att jag mår såhär stundom.
Och att det kommer när jag är ledig beror väl givetvis på att de andra dagarna hinner jag inte med
att ens tänka eller knappt öppna min "vanliga" hjärnverksamhet. Det har varit en tuff sommar.
J märkte direkt att det inte var som det skulle idag och när barnen började tjata om att de ville med
till Västervik så sa han inte nej. Detta kan tyckas vara en hjälpsam gest men i mina tankar handlar
det mest om dålgt samvete eller självömkan som han sedan tror jag ska omvandla till hjälpsamhet.
Vad det verkligen betydde lär jag inte luska ut i mitt tillstånd idag.
Så jag tillåter mig att deppa och må dåligt denna söndag för mer kan jag inte göra.
Huvudet dunkar, hjärtat klappar hej vilt, tårarna rinner och tankarna snurrar runt, runt, runt.
Men snart är denna dagen över och jag får lägga mig i min säng, helt ovetandes om natten som var
och den som stundas. Bara somna och vakna upp till en ny dag, en ny vecka och sommaren är över.
För vår del. Tillbaka till vardagen. Tillbaka till verkligheten. Och denna dag är snart ett minne blott.
Huvudet dunkar, hjärtat klappar hej vilt, tårarna rinner och tankarna snurrar runt, runt, runt.
Men snart är denna dagen över och jag får lägga mig i min säng, helt ovetandes om natten som var
och den som stundas. Bara somna och vakna upp till en ny dag, en ny vecka och sommaren är över.
För vår del. Tillbaka till vardagen. Tillbaka till verkligheten. Och denna dag är snart ett minne blott.
Kanske...
skriven
Tråkigt att du mår så :(