Nytt år, vad händer egentligen?

Ett nytt år har intågat hos oss, eller det nya året började rättare sagt för nästan en vecka sedan. 
Men vad innebär egentligen det nya året? 

I socala medier har jag mött inlägg där det står att de ska börja "sina nya liv", "2019 ska bli bättre än 2018", "mitt nyårslöfte är att ............" och så fortsätter det. Men vad gör vi egentligen? Gör vi någon skillnad? Blir vårt liv bättre i takt med att vi går ut med olika lovord? Hur kan vi avgöra om det gällande året ska bli bättre än det föregående?
 
Vi kan väl för tusan inte avgöra i förväg om vi ska förlora någon detta år som vi håller kär, eller om någonting händer som förändrar våra liv till det sämre. Kanske är det detta år som din partner är otrogen, den som du många gånger sagt att "nä, h-n skulle aldrig vara otrogen mot mig.." eller ditt barn kanske råkar ut för en otäck olycka och aldrig mer kan gå, eller så händer verkligen det mest fantastiska i ditt liv och givetvis blir året bättre då... Men allt detta har ju med slumpen och ödet att göra, ingenting vi själva kan avgöra.

Visst kan ett löfte om att gå ned i vikt uppfyllas, eller att äta sundare eller promenera mera uppfyllas - där tror jag att det handlar mer om vad man är för person. Fast å andra sidan.. Varför ska det bli just ett nyårslöfte? Varför kan det inte bli ett vardagslöfte, ett veckolöfte eller ett månadslöfte? Är det för att det är lättare att ha ett helt år på sig att uppfylla det, att man inte behöver stressa? Att ha viktnedgång som ett vardagslöfte kanske inte är så lätt, men att äta sundare - är inte det lättare att ha som vardagslöfte? Lyckas man äta sundare en dag är det säkerligen lättare att äta sundare dagen efter och dagen efter det och tänk vad man kan ge sig själv beröm för att man klarat av vardagens löfte? Viktnedgång kan man ju istället ta som veckolöfte eller månadslöfte - kanske 0.5kg/vecka, eller 4kg/månad? Jag hoppas ni förstår min poäng i det hela..

Själv tycker jag att nyårslöften inte är någon direkt "stor grej" även om vi satt och pratade om just detta när vi åt varmrätten på nyårsafton.. Min sambo sa att hans löfte skulle bli att meka mer med bilen när tid finns (då var han noga med att inflika att familjen går givetvis först i alla lägen och hans hälsa, mja för er som läst bloggen vet ju om detta med hans hjärta..). Hans nyårslöfte innebär egentligen alltså ingen förändring mot de tidigare åren då han mekar med bilen när han har tid.. Mina barn hade ett anant tänk.. Diesel sa att han skulle vara snällare, tyvärr bröts ju det ganska snabbt men om man ska se till ett helt år har han ju rätt så mycket tid kvar att gottgöra detta ;), Paulineh förstod inte riktigt och kunde faktiskt inte komma med något riktigt löfte utan valde istället att ta dagarna som de kommer. Sedan kom vi fram till mig. Jag sa att jag ska stå mer på Diesels sida när det kommer till minskat sockerintag... Fast å andra sidan är jag ju redan där då jag avstår mycket för hans skull - så att han inte ska känna sig mer annorlunda än han redan är. Så blev det egentligen några nyårslöften alls för vår del? 
 
Från det ena till det andra. 
Lite summering av vad som hänt och vad som händer.
Dakar har varit i våra ägor i mer än ett år. 
Jag har kommit igång med jobbet efter julledigheten.
Vi har kommit tillbaka till vardagen igen och det är lika tufft som vanligt. 

Min mor ska hjälpa oss med lite extra avlastning som vi fick rekomenderat från BUP, detta innebär att vi kan bryta den onda cirkeln som vi har hamnat i och vi får tid att samla lite ny energi för att orka ta oss igenom vardagen i andra och bättre rutiner. Så, ja, för oss är rutiner mycket viktigta och vi ska nu försöka komma ur våra gamla, dåliga rutiner med bra och nya rutiner som gynnar hela familjen. Och med ny energi. 

Dagen idag började med att barnen var sams i soffan, vid tvn. Ett stort framsteg att inte vakna av bråk som det brukar vara.. men snart började tjafset och ja.. Energin dog och barnen fick lämna soffan för att gå in på sina rum, med igen drämda dörrar och slag i väggarna.. Vår vardag här hemma. Den ena värre än den andra (vilket inte är konstigt). När de lugnat ned sig fick de komma ut igen och då var det lite gladare miner och vi kunde äta frukost i godan ro. Sedan bestämde de sig för att knacka på hos sina vänner som tyvärr inte var hemma och de fick då lunka hem och leka tillsammans... Och vi vet ju alla vad som händer då.. Tjafs igen.. Den här gången slutade det dock när de båda kom in och gick åt varsitt håll. Friden är tillbaka för stunden. Och här sitter jag nu och skriver av mig lite. D gick återigen ned till sin vän för att se om denne kommit hem än och tösan är på sitt rum, hör faktiskt hur hon sjunger där, en riktigt liten sångfågel vi har - och en riktigt duktig än. 
 
Man kan inte vara bäst på allt, men alla kan något och är duktig på något. Detta tror jag är väldigt viktigt att tala om för barnen. Diesel är jätte duktig på att läsa och skriva, lite i överkant tillochmed medan Paulineh är jätte duktig på att sjunga och hitta på nya och kreativa saker. Givetvis lyfter vi detta lite extra när vi vet deras färdigheter.

Diesel får läsa sina egna godnattsagor själv och ja, vi introducerar lite svårare böcker med mer text då och då vilket går jätte bra och han får skriva en hel del här hemma. 
Paulineh är med i kör och sjunger mycket, hon får pyssla och ge oss tips på saker vi behöver hjälp med. 
Detta ger mer självkänsla tycker jag. 

Nu har D kommit hem igen och det börjar genast så nu får jag avsluta... 
 
 
Taggar: 2019, Barnen, Dakar, Diesel, Familjen, Funderingar, Förmiddag, Jimmie, Kompisar, Paulineh;

Kommentera inlägget här :