Familjen Bäckström

Vad har skrivandet för mening och påverkan hos folk?
Vad vill vi visa för andra och vad ser andra genom vårt skrivande?

Jag har alltid tyckt om att skriva sedan barnsben, allt från att sätta ihop egna små sagor när jag var liten till att älska att skriva essä, anvisningar, artiklar i skolarbeten etc. Men i min blogg vill jag "visa" min verklighet - hur den är på riktigt. Hur mitt liv faktiskt ser ut så att folk kan få en klarare bild än det man endast kan se genom bilder på exempelvis instagram och facebook. Jag döljer sällan saker här på bloggen utan jag vill visa sanningen för det är en sådan person jag är, ärlig. Tyvärr finns det få sådana personer idag, iallafall om man ska se till alla perfekta bilder man ser och, ja, to.m vissa bloggar där det ser ut som att hela deras värld är perfekt från topp till tå, med några få problem. Visst, det finns säkert personer med sådana drömliv också men jag tror mer på att folk vill ha sådana liv och vill visa att allting är så bra - fast det egentligen är kaos! Man sätter för höga krav på sig! 

Jag känner till några sådana personer och det är därför jag vet med mig om detta. Deras liv ser så perfekt ut i bilder, barnen är så snälla och deras förhållande är så bra - men sedan när man pratar med personen i sig, ja då är livet inte alls så. Barnen är elaka och väldigt bortskämda. Förhållandet innebär mest skrik och bråk, tjaffs om små saker etc. Men vem får veta det när allt är så härligt på bilderna? Och när man lyckas dölja det även ute i det offentliga. Ingen får reda på det tror dom, men tyvärr kommer sådant fram någon gång - vilket det gjort i detta fall. 

Strunt samma! Nu var det vad skrivandet innebar. För mig innebär det att kunna vara just ärlig och så att folk ska få en bättre bild av vårt liv och inte bara det man får se i bilder. Skrivandet innebär också frihet för mig. Jag umgås inte så mycket med vänner och då blir skrivandet lite av en vän..

 

Jag vill inte påverka folk på något vis då jag anser att alla har rätt att göra som dom vill, men jag hoppas att folk kan lära sig att vara sig själva. Ja, livet är inte alltid en dans på rosor och man behöver inte måla upp en bild att allting är bra. Det viktigaste i ett förhållande, i en familj, enligt min åsikt, är att man ska kunna vara ärliga mot varandra, man ska se och respektera varandra. Förstå och lösa problemen tillsammans. Detta är något vi haft svårt med jag och J men efter många diskussioner och uppförsbackar har vi lärt oss detta - det viktiga är att kunna prata om det hela. 

Var sann mot dig själv helt enkelt. Du kanske inte har någon familj, men även om man lever ensam måste man kunna vara ärlig mot andra hur det verkligen är. Så om jag vill påverka någon är det på det sätt att folk ska vara sanna mot sig själva och mot sina liv - inte överdriva eller få någon att vilja få sina liv perfekta. 

 

Lite tankar såhär på morgonkvisten. Hoppas ni alla vaknade på gott humör för det är ju faktiskt fredag idag. Somliga kanske ska arbeta i helgen, andra kanske är långlediga och andra vanligt helglediga. Jag ska jobba idag, sedan tar vi långhelg då skolan här är stängd måndag och tisdag vilket innebär att barnen ska vara hemma de dagarna eftersom jag inte har några jobbtimmar då. Efter idag är det en hel vecka till innan jag ska jobba igen. Lite tråkigt. Jag tycker om att arbeta!

Nästa vecka ska de höra av sig om intervjun också, men just nu känner jag mig inte så förhoppningsfull. Vet inte varför men jag har den känslan och mina känslor brukar stämma så jag får nog klassa mig som arbetslös ett tag till.. Attans. 

 

Det som står på schemat för helgen är mek med bil. Måste byta den sista bränslepumpen under bilen. Förra helgen lyckades vi byta den i bensintanken och nu återstår den sista som faktiskt visade sig vara den mest j*vliga. Ja, jag säger vi eftersom jag faktiskt var med och bytte den i tanken och kommer troligtvis vara med när den under också ska bytas. Erfarenheten växer med de uppgifter man gör och tänk vad bra att kunna meka med bilen själv om J skulle gå bort  för sitt hjärta? Då kan jag stå på egna ben trots att han inte finns och barnen behöver inte oroa sig. Så jo. Det är bra med mycket varierande erfarenheter - då kommer man nog längre i livet. 

Japp, så ser då våran helg ut och nu vet jag faktiskt inte vad mer jag ska skriva. Ska ut med hundarna snart och sedan bege mig mot jobb och sen hem igen. Inte mycket, men något. 
Ha en underbar fredag.