Familjen Bäckström

Jag får bärja med att skriva att tiden går väldigt fort när man inte tänker på det och

en aning sakta när man nästan stirrar sig blind på den. Denna tiden har känts som en evighet,
tiden som då var nuet. Men blickar man tillbaka så har tiden egentligen gått mycket fort. 

Nedräkningen här började från 1 månad och nedräkningen i mobilen började på dag 73. 
Och idag är vi nere på en vecka! Snacka om att tid är något lustigt och klurigt!
När man vill att något fort ska vara över då verkar det som om tiden är så utdragen

medans tiden när man har det bra, trivsamt eller roligt - då försvinner den som aldrig förr. 

Om en vecka skrivs de sista pappren på för huset och vi får nycklar för att för första gången
beträda huset som vårt. En spännande känsla och en aning nervöst. Givetvis längtar vi.
Men sen då? En lång tid av upppackande, flyttande och städande väntar vilket kanske inte är så
roligt - eller kommer det att bli roligt med tanke på att det är ett hus vi flyttar till? 
Ja, den frågan kan nog bara tiden avgöra och när vi väl är där. Men ännu väntar en hel vecka.
Och i mina ögon känns det som om den veckan kommer att bli lång..

Idag var vi på BUP för att träffa läkaren och det tog sin lilla tid. D fick göra lite kroppsliga tester och
samt kontroller som man utför. Hans vikt, längd, blodtryck, puls och nervssystem kollades. 
Han gick igenom helt godkänd. Dock misstänker man helt klart att han har migrän nu med tanke
på de symtom han har (snarlika mina) att han efter varje huvudvärksattack, kräks och sedan är
det bra igen. Men mer utförlig undersökning av detta får göras lite senare framöver.
Han ska även få åka in och ta lite blodprov om ca 2 veckor. 
Det går sakta men säkert framåt. Senare i maj får vi (förhoppningsvis) veta om han har ADHD eller
något annat kanske inget, men då får vi ett resultat.

Nu måste jag rusa.